Kampen mot extremismen Hela debatten

Små framsteg och stora halmgubbar

Det är välkommet att mina motdebattörer medger att bidragskonfetti är en dålig idé. Men svaren på de frågor som ställts uteblir tyvärr, skriver Sofie Löwenmark i sin slutreplik.

SLUTREPLIK  Det är förstås bra att flera av de organisationer som säger sig verka för civilsamhälle och mot politisk extremism lägger ner tid på att replikera besvara min kritik. Men det hade varit ännu trevligare om de inte bara slog ifrån sig och undvek relevanta frågor.

Göran Pettersson, generalsekreterare i Forum menar att jag är respektlös mot civilsamhället. Hans ilska har sin bakgrund i att jag även tidigare har kritiserat ett antal organisationer och myndigheter som bevisligen har betalat ut mångmiljonbelopp till extremistiska organisationer. Istället för att se allvaret i detta låtsas Pettersson som att jag är fientligt inställd till civilsamhället.

Läs också

Pettersson skriver även att det är belagt i forskning att ”stöd till brottsoffer och hemlösa, avhopparverksamhet, försvaret av kvinnors, barns och minoriteters rättigheter, civilförsvar och mycket mer”, är ett ”tydligt vaccin mot radikalisering av extrema åsikter”.

Jag har ingen anledning att argumentera emot eftersom jag aldrig påstått att stöd till hemlösa och försvar för kvinnors och barns rättigheter är dåligt. Det är oklart varför denna halmgubbe ens förs in i diskussionen.

Lena Nyberg och Anna Carlstedt medger i sitt svar att bidragskonfetti är ett dåligt svar på extremism. Det är ett välkommet medgivande, men där stannar tyvärr framgångarna i detta meningsutbyte. Å ena sidan bedyrar Nyberg och Carlstedt att föreningar med tvivelaktig demokratisyn inte alls är lämpliga samarbetspartners för det offentliga. Å andra sidan får vi aldrig ett rakt svar på vad de egentligen menar med att offentlig sektor måste övervinna sin ”rädsla för att sammankopplas med aktörer, aktiviteter och åsikter som de inte kan eller vill ställa sig bakom”. Snarare får vi en förklaring av ”yxskaftskaraktär”.

Det vi menar, skriver Nyberg och Carlstedt, ”är att offentlig sektor måste utveckla en strategisk samverkan med civila samhället med tydliga kriterier för båda parter”.

Jaha. Varför skulle det någonsin finnas rädsla inför ett sådant samarbete? 

Intrycket är snarare att Nyberg och Carlstedt nu inser att de var lite väl tydliga i sin ursprungsformulering och nu behöver ludda till den.

Att kommuner blivit alltmer rädda och skeptiska mot att samverka med grupper med suspekta åsikter är troligt, inte minst med tanke på att jag och andra har granskat det offentligas flathet och generositet gentemot dessa grupper.

Den skepsisen borde sådana som Nyberg, Carlstedt och Pettersson bejaka, särskilt om de vill bekämpa extremism. Det är ju bra – inte dåligt – om kommuner drar sig för att ge ekonomiskt stöd till eller samverka med grupper i den åsiktsfloran! Den rädslan behöver inte motas eller övervinnas. Den är sund.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.