”Slutsnackat – bygg ut primärvården nu”

Politikerna i Stockholms läns landsting har i många år hävdat att primärvården är hela sjukvårdens grund som man satsar på. Tyvärr är det bara tomt prat. När man ökar en ersättning till primärvården tar man bort någon annan ersättning. 2017 gjorde man en ”storsatsning”, 140 miljoner kronor. Det är mindre än kostnadsökningen för primärvården enligt landstingets egna beräkningar. 

Då vårdval infördes 2008 försvann ersättningen för olistade och över en natt minskades primärvårdens intäkter med drygt 8 procent. Därefter har åren gått utan ökning av ersättningen trots att även vårdcentralerna drabbas av inflation. Totalt är nettominskningen fram till 2015 15 procent och då ska minskningen från 2008 läggas till. En minskning med 23 procent kan inte ses som en satsning.

Totalutgifterna för primärvården har ökat försvarar sig landstingets politiker med, men räknat på den enskilda vårdcentralen så är det våra siffror som stämmer, alltså en stor nettominskning av ersättningen. Ytterligare en börda är att många andra aktörer inom sjukvården med eller utan remiss hänvisat ärenden som de själva inte hunnit, velat eller orkat ta hand om till primärvården. Bristfälliga vårdvalsavtal och brist på definition av primärvårdens uppdrag har också lett till att andra vårdgivare själva bestämt vilka patienter de tar emot och vilka utredningar som ska ha gjorts av primärvården.

Med rätta ställer befolkningen höga krav på primärvården. De har hört av våra politiker att den byggs ut. Men Stockholms befolkning ökar med ett Hudiksvall om året samtidigt som ersättningen minskar. Då köerna nu ökar till primärvården kommer fler söka sig till andra och dyrare vårdformer som akutmottagningarna.

Nu under sommaren minskar förstås primärvårdens bemanning. Men de äldre kroniskt sjuka patienterna tar inte semester utan behöver lika tät medicinsk behandling som övriga året. Sommartid blir det dessutom svårare att skicka patienter till sjukhus då sjukhusen trots många hårt jobbande anställda inte kan ta emot sina patienter utan skickar dem tillbaka till primärvården.

Landstingets personalpolicy gör att det är både svårt att rekrytera och behålla duktig personal. Och Landstingets pengar går till NKS, det sjukhus man köpte till priset för två. Även om vi är många inom primärvården som på ett personligt plan älskar sommaren, kan vi jobbmässigt längta till hösten då de kommande månaderna riskerar att bli en mardröm för våra patienter och oss.

Det finns ett stort behov av att utbilda fler distriktsläkare. I nuläget blir drygt 70 distriktsläkare klara per år i Stockholm. Idag behövs 180 nya distriktsläkare per år för att täcka bristerna. Och fortsätter Stockholm växa med 2,2 procent per år behövs 200 nya distriktsläkare per år.

Enligt lag är landstinget skyldigt att kartlägga hur många läkare som behövs i olika specialiteter och utbilda dessa. Det ser ut som lagen inte följts.

Ännu värre är att av de som utbildas sjukskrivs många av framför allt våra yngre distriktsläkarkollegor på grund av det hårda arbetet. Många av de äldre går ned i arbetstid då de inte klarar av att arbeta heltid och ha ett privatliv. Läkare är lojala med sina patienter och mycket ambitiösa. Vetskapen om att inte hinna ta hand om sina patienter, att göra ett ofullständigt jobb och aldrig kunna känna att man är klar med en arbetsuppgift är en tung börda.

Nu behövs därför några saker ske direkt:

• Utbilda fler distriktsläkare, börja redan i år med att gå från drygt 70/år till 200/år.
• Definiera primärvårdens roll, vad ska primärvården göra.
• Informera såväl övriga vårdaktörer som befolkningen om ovanstående och var realistiska.
• Säkerställ arbetsmiljön. Tänk om alla distriktsläkare som är sjukskrivna eller som gått ned till deltid orkade arbeta heltid, vilken potential av duktiga läkare som då åter skulle kunna hjälpa befolkningen.

Sammantaget: Sluta att enbart prata om att bygga ut primärvården, gör något istället. Då får befolkningen tillgång till en bra och nära vård, som dessutom är betydligt mer samhällsekonomiskt lönsam än nuvarande vård.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.