REPLIK I sitt svar till mig skriver Annika Wallenskog och Anders Folkesson från SKL att välfärden är i behov av kommunal utjämning, samt att tillväxtansträngningarna inte är mindre i glesbygd. Författarna missar helt poängen.
Ja, kommunal utjämning behövs givetvis för att klara välfärden. I Sverige har dock den kommunala utjämningen inte skapats för att jämna ut skillnaden i grundförutsättningar mellan kommuner (till exempel andelen flyktingar eller befolkningstäthet). Istället jämnas skillnaden i utfall ut.
Om en kommun genom till exempel förbättrat företagsklimat eller satsningar på vuxenutbildning stimulerar jobbskapande, så ökar skatteintäkterna. Då förbättras i teorin kommunens ekonomi, så att nya resurser frigörs för satsning på till exempel ännu mer vuxenutbildning, eller bättre välfärd. I praktiken leder dock systemet med utjämning till att upp till 95 procent av de ökade skatteintäkterna inte kommer kommunen tillgodo.
Drivkrafterna för att föra en klok politik minskas påtagligt, för samtliga kommuner i landet. Det är möjligt att reformera systemet, så att fördelningen kvarstår, samtidigt som kommunerna får behålla belöningen för en klok politik. Tyvärr finns varken tillräcklig probleminsikt eller tillräckliga drivkrafter för förändring.
Till sist lyfter jag fram, med data, att antalet ekonomiskt svaga kommuner har ökat över tid – något som SKL viftar bort. Det vore klokare att uppmärksamma den utmaningen, som beror på såväl bristande näringspolitik, urbanisering som integration. När nästa ekonomiska lågkonjunktur slår till kommer kommunkrisen att märkas. Vi borde redan i dag stärka förutsättningarna och drivkrafterna för regional utveckling, inte negligera problemen.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
