Civilsamhället

”Sluta se på ideella föreningar som företag”

Under en längre tid har allt fler myndigheter börjat se på ideella föreningars verksamhet som ett slags privat näringsverksamhet. Man försvårar för oss att göra det vi är bäst på – samla människor för en gemensam idé.

Ett Sverige utan ideella föreningar fungerar inte. Det blev extra tydligt under hösten 2015 då många människor sökte skydd från krig och förföljelse. När de offentliga strukturerna var belastade visade civilsamhället i Sverige prov på ett enormt engagemang. Sovplatser, kläder och mat i stort sett trollades fram trots minimala resurser. Ideella organisationer och nya nätverk erbjöd dessutom stöd och meningsfull väntan under asylprocessen och visade att det är möjligt att kraftsamla engagemang på kort tid.

I Sverige finns cirka 200 000 föreningar. Varje år lägger vi totalt 500 miljoner timmar på ideellt arbete. Det gör oss unika i internationella sammanhang och i riksdagens antagna politik för det civila samhället står det att: ”Den svenska demokratins historia är till stora delar det civila samhällets historia.” Statsminister Stefan Löfven konstaterade också nyligen: “Volontära krafter är en viktig del för att skapa trygghet. Vi måste stödja civilsamhället som är ett av de starkaste kitten vi har i Sverige. Ett starkt civilsamhälle med många föreningar, där många människor är engagerade, bygger ett starkt samhälle.”

Ideella föreningar är alltså något annat än företag, stat och kommun. Det är därför vi har fått särskilda förutsättningar. Men under en längre tid har allt fler myndigheter börjat likställa ideella föreningars allmännyttiga verksamhet med privat näringsverksamhet. Vi ser det bland annat genom dessa exempel:

• Den ideella idrottsföreningen Friskis och Svettis Visby får inte kommunalt driftsstöd från kommunen, till skillnad från andra ideella föreningar, med hänvisning till konkurrenslagen.

• Offentlig upphandling, anpassad för näringslivet, är fortfarande den rådande modellen när idéburna organisationer bedriver social verksamhet nära den offentliga välfärden. Trots att regeringen har uttryckt stöd för partnerskapslösningar anpassade för vår sektor, som Idéburet offentligt partnerskap. 

• Det är fortfarande inte glasklart vad Konsumentverket betraktar som en ideell förening. 

• Personer får avslag på sin sjukpenning för att de har engagerat sig ideellt.

• Byråkrati som exempelvis den nya dataskyddsförordningen står i vägen för ideella organisationer. Den innebär straffbelopp anpassade för multinationella företag och krav på att rapportera incidenter inom 72 timmar. Detta är i praktiken helt omöjligt för de flesta ideella föreningar.

När myndigheter, kommuner och lagstiftning ser på ideella allmännyttiga föreningar som företag sker en förskjutning som inte längre bevarar den ideella sektorns särart och försvårar för oss att göra det vi är bäst på. Att samla människor för en gemensam idé, om det är så är scouting, idrott, ungdomsinflytande eller läxhjälp.

Redan i november 2013 krävde vi sju organisationer därför en statlig utredning för att stoppa denna glidning. Vi fick gehör för våra krav och kort därefter tillsatte Maria Arnholm, då minister för det civila samhället, en utredning med syfte att ”på olika sätt underlätta för det civila samhällets organisationer att bedriva sin verksamhet, att utvecklas och att därigenom bidra till demokrati, välfärd, folkhälsa, gemenskap och social sammanhållning”.

I dag för ett år sedan, den sista februari 2016, överlämnades utredningen Palett för ett stärkt civilsamhälle med en mängd förslag till regeringen och kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. 

Trots att frågorna vi och utredningen lyfter är viktiga, har ännu inget hänt. Varken regeringen eller oppositionen har drivit på för förändring. Förslagen i utredningen spänner förvisso över många politikområden, men det borde inte vara ett problem för en samarbetsregering.

Det handlar heller knappast om några stora förändringar som statsråden stolt skulle kunna visa upp för väljarna. Men det är förslag som skulle göra skillnad, inte minst för föreningslivets bidrag till demokratin men också för varannan svensk som i dag är ideellt engagerad i olika föreningar.

Vi har fått veta att det föreslås att utredningens förslag endast ska omvandlas till en departementsskrivelse till Riksdagen. Det är fräckt mot hälften av den vuxna befolkningen som lägger minst 15 timmar på ideellt engagemang varje månad att regeringen inte gör mer än så. Det är dags för Stefan Löfven och Alice Bah Kuhnke att kavla upp ärmarna och börja jobba.

Vi uppmanar därför statsministern och det ansvariga statsrådet för politiken för det civila samhället att omvandla följande frågor i utredningen till politiska förslag:

1. Förstärk Försäkringskassans kunskap om rätten att engagera sig ideellt utan påverkan på sin sjukpenning.

2. Utred om idrottens ideella verksamhet strider mot EU:s konkurrensregler

3. Ge Konsumentverket i uppdrag att ta fram exempel på vad som är respektive inte är näringsverksamhet enligt konsumentlagstiftningen.

4. Se till att upphandlingar av sociala tjänster som understiger 750 000 EURO och som inte heller har ett gränsöverskridande intresse inte omfattas av den nya lagen om offentlig upphandling.

5. Se till att det alltid görs konsekvensanalyser för civilsamhället i statliga utredningar så att inte onödig byråkrati står i vägen för civilsamhällets förutsättningar. 

Läs repliken från Kulturdepartementet: ”Fel säga att ingenting händer”

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.