Debatt
Sjukvård
15 januari 2014 kl 15:18

Denna artikel publicerades för 6 år sedan

Sluta odla myten om att barnmorska är ett kall

Jag blev barnmorska för att det var mitt drömyrke, inte ett kall. Om det hade varit det sistnämnda hade jag blivit munk i ett kloster för att sköta om sjuka och bedriva välgörande verksamhet. Jag har en lång högskoleutbildning och vill ha ett lönesystem och en arbetsmiljö värdigt det kvalificerade yrkesarbete jag utför. Det skriver barnmorskan Rodrigo-Germán Araya de Castilla.

Det här är en opinionstext

Landstingens verksamhet finansieras till största delen av landstingsskatten. Varje landsting beslutar själva över hur stor landstingsskatten ska vara och hur den ska fördelas. Därutöver får landstingen inkomster från patientavgifter och försäljning av tjänster. Det finns en ny patientsäkerhetslag vars syfte är att skapa en säkrare vård.

Barnmorskorna har med sin kunskap bidragit till att förbättra kvinnors hälsa och deras situation i samhället. Legitimerade barnmorskor har en specialkompetens som är avgörande för att sänka mödradödligheten och förbättra kvaliteten på förlossnings- och mödravård. I princip har diskussionen handlat om barnmorskorna på förlossningen. Det har varit stort fokus på barnmorskornas roll inom förlossningsvården men vi glömmer barnmorskans viktiga betydelse inom BB-vården, som har en återbesöksverksamhet och mottagning för amning. Barnmorskor finns också på mödravården, ungdomsmottagningar med preventivmedelsrådgivning, fertilitetsmottagningar och gynekologavdelningar som arbetar med cytostatikabehandling av kvinnor med gynekologisk cancer samt medicinska aborter.

Jag är politiskt okorrekt. Min rakhet och uppriktighet kommer att vara besvärlig för många beslutfattare. Min yrkesgrupp, barnmorskor, behöver en uppriktig debatt om vår arbetssituation och lön. Varje år har vi samma problem – semestrarna; det är svårt att hitta semestervikarier. Varje år har vi samma problem – budgeten; det finns inga pengar. Detta har jag hört i decennier. Det är ganska många kollegor som har slutat inom en kort tid. Därför anser jag att bra lön och goda arbetsvillkor är en förutsättning för att motivera duktig kompetent personal att stanna kvar på sin avdelning. Bemanningsproblematik beror på den låga lönen och den dåliga löneutvecklingen, och den arbetsmiljö som vi har, till exempel dåliga arbetstider och ett för stressigt arbete. Vi har en lön som inte är relaterad till vår utbildning och vårt yrkesansvar.

Vi har ett personligt yrkesansvar, patienterna blir sjukare och vården mer avancerad. Man pratar om patientsäkerheten och att patienten ska vara i centrum. Varje patient ska känna sig trygg i kontakten med vården och likaså ska varje kollega kunna utföra sina uppgifter under sådana förutsättningar att en säker vård kan ges. Men trots detta är bemanningen för låg för att vården skulle anses vara god och säker. Vi jobbar redan med minimibemanning. Alla vi vill göra ett bra jobb men vi saknar de rätta förutsättningarna. God vård och bra hälsa måste få kosta.

Personalen sliter, men det märks inte i lönekuvertet. Vi önskar oss en lön och löneförhöjning som märks i plånboken. Men hur ser verkligheten ut? Jo, den som har varit anställd länge på en arbetsplats har ofta svårt att få ordentliga löneförhöjningar. Måste man byta arbetsplats för att få upp lönen? Vill inte vårdgivarna behålla sin personal? Att nyanställa en barnmorska kan i rekrytering och inskolning kosta från 100 000 kronor upp till 500 000 kronor. Vi har påpekat detta under en längre tid.

Det är inte logiskt att en sjuksköterska som har vidareutbildat sig till specialistsjuksköterska ska gå ner i lön. Det tar fyra och ett halvt års akademisk utbildning för att bli barnmorska. Jämfört med en högskoleingenjör med tre års högskoleutbildning blir skillnaden drygt 10 000 kronor/månad, och jämfört med en civilingenjör med fem års högskoleutbildning - en termin mer - blir skillnaden drygt 20 000 kronor/månad.

Jag blev barnmorska för att det var mitt drömyrke. Om det hade varit ett kall då hade jag blivit munk i ett kloster för att sköta om sjuka, bedriva välgörande verksamhet. Men så var det inte i mitt fall. Jag har läst på högskola och vill ha lön för det kvalificerat yrkesarbete jag gör. Politikerförakt? Ressentiment? Nej, jag vill ha ett rättvist lönesystem och en bra arbetsmiljö. 

I det svenska sjukvårdssystemet är ansvaret för hälso- och sjukvården delat mellan stat, landsting och kommun men staten är ansvarig för den övergripande hälso- och sjukvårdspolitiken. Patientsäkerhet är sjukvårdens viktigaste strategiska fråga. Om landstinget inte klara av uppgiften, låt staten ta över ansvaret för sjukvården! Staten måste ta sitt ansvar och bistå med förutsättningar för att sjukvården ska kunna bedrivas på ett patientsäkert sätt. Sverige borde ta efter Skottlands modell, som avskaffade beställar/utförarmodellen, skrotade hela företagsmodellen och har sjukhus som drivs i offentlig regi.

Mitt syfte är inte att peka ut eller hitta syndare. Det är ingen kritik riktad mot ledningen. Jag har själv sett hur min chef försöker lösa alla problem och ser till att vi har det bra. Min analys riktar sig till de som vill driva sjukvården som en fabrik, som ett vinstdrivande företag. Och det finns röster som vill att riskkapitalbolag ska få verka inom sjukvård och äldreomsorg. Ett oerhört olyckligt misstag. Situationen är kaotisk. Men vem tar ansvaret?

Det är sällan vi kan påverka vår arbetssituation. Det är viktigt att barnmorskors perspektiv lyfts upp och integreras i regeringens sjukvårdspolitik. Det behövs fler barnmorskor och sjuksköterskor som arbetar i vården, både för arbetsmiljön och för vårdkvaliténs skull. Bra arbetsvillkor, bemanning och vård måste få kosta pengar. En fungerande sjukvård måste få kosta vad den borde kosta!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.