Sluta kalla minskade resurser effektivisering

Replik. Det är oroande att läsa kommunstyrelseordförandena för Luleå, Leksands, Göteborgs och Växjö kommuners debattartikel i Dagens Samhälle (15/8 -19) där de skriver att lösningarna på kommunernas dåliga ekonomi inte är ”att höja skatten” utan att ”hitta nya sätt att arbeta på för att bli effektivare”. Medlemmarna i Kommunal har många års erfarenhet av att kommunernas ”effektiviseringar” betyder lägre bemanning, sämre scheman och en kontraproduktiv detaljstyrning av deras arbete.

Medlemmarna vet, och medborgarna ser det som artikelförfattarna blundar för, nämligen att det som presenteras som effektivisering ofta enbart handlar om sämre förutsättningar för de som arbetar inom vård, skola och omsorg.  

När kommunpolitiker går ut och säger att de vill effektivisera verksamheten så låter det ju bra. Ingen kan motsätta sig att verksamheter, speciellt de verksamheter som finansieras av våra gemensamma skatter, ska vara effektiva. Därför döljer ofta kommunpolitiker neddragningar av resurser till verksamheter med ord som effektiviseringar.

I Leksands kommuns budget går det att läsa om ”ospecificerade effektivisering”. I Luleå kommuns budget skriver de ”[a]lla nämnder får ett minskat kommunbidrag för effektiviseringar med 1 % per år under planperioden”. I Göteborgs kommun använder man inte ordet effektiviseringar utan förändringsfaktor, de skriver ”verksamheter ska förändra och effektivisera sin verksamhet i linje med den allmänt fastlagda förändringsfaktorn.” (Vilken för övrigt för 2019 fastställdes till 0,5 procent.) Och I Växjö kommun skriver man om ”[e]ffektiviseringsåtgärder på 0,5-2,5 procent av nämndernas budgetar”.

En lyckad effektivisering av en verksamhet innebär att man antingen lyckas leverera mer av en tjänst med samma kvalitet, eller samma omfattning av en tjänst men med högre kvalitet. Inom vård, skola omsorg innebär ofta de ”effektiviseringar” som artikelförfattarna hänvisar till att bemanningen minskar eller i all fall inte följer demografin, att en undersköterska inom hemtjänsten måste göra ytterligare ett hembesök under sin arbetsdag, att en lärare måste undervisa i större klasser och att läkaren måste klämma in ytterligare en patient.

Det innebär förvisso att fler får del av tjänsterna, men det leder till att kvaliteten i tjänsterna försämras. Det är ingen effektivisering, det är bara en neddragning som drabbar både de anställda och medborgarna.

När kommunpolitiker skär ned i budgeten från ena året till det andra med någon procent så kanske det inte är ett stort problem, men när de år efter år lägger in ”effektiviseringar” får det enorma konsekvenser.

Kommunal är givetvis inte emot effektiviseringar, men uppmanar ansvariga politiker att göra det i rätt ordning. Om det är en effektivisering ni söker – visa först att verksamheten klarar av att leverera mer av en tjänst till samma kvalitet sedan kan ni minska anslagen i budgeten. Att som kommunpolitiker lägga en budget som förutsätter effektiviseringar är ett svagt och inte ansvarstagande ledarskap.  

Medlemmarna i Kommunal och andra som arbetar inom välfärden har under många år pressat sig själva genom att springa snabbare, hoppa över rasterna och stressat sig igenom dagen för att kompensera politikernas ”effektiviseringar”. Det har lett till att sjukskrivningarna ökar, och faktum är att just Kommunals yrkesgrupper har de högsta sjuktalen (äldreomsorg). Vanligast är psykiska diagnoser som utmattningssyndrom och reaktioner på svår stress. Dessutom är det många utbildade som på grund av dåliga arbetsvillkor lämnar sektorn för att arbeta någon annanstans. Det som artikelförfattarna kallar effektiviseringar är alltför sällan lösningen utan är grundorsaken till de problem som vi i dag har inom välfärden.

Artikelförfattarna skriver även ”att kommuner som har eller riskerar få alltför hög kommunalskatt generellt sett har mycket svårare att locka företag att växa på orten och olika typer av investeringar”. Vad är er lösning för föräldrar och anhöriga som ska arbeta på dessa företag som ni menar lockas av lägre skatter om det inte finns en fungerande barn- och äldreomsorg? Det är oroväckande om inte kommunpolitiker ser kopplingen mellan en väl fungerande välfärd och tillväxt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.