Sjukvård

Sluta huka i prioriteringsfrågan

Sjukvårdens kömiljard har ökat tillgängligheten. Men har priset för bättre statistik varit att prioriteringen skjutits i sank och att de mest sjuka inte längre får vård först, frågar tre miljöpartistiska sjukvårdspolitiker.

Prioriteringar görs dagligen och stundligen inom sjukvården utav personalen. Utan dessa dagliga prioriteringar så hade inte vården fungerat. För de flesta upplevs detta inte som något underligt alls. Det är först när det talas om övergripande prioriteringar, som det upplevs besvärligt.

Vården ska vara så rättvist fördelad som möjligt, för de insatta skattepengarna kompletterat med vissa avgifter. Mot detta skulle man kunna sätta att befolkningen gör allt för att hålla sig så friska som möjligt, efter vars och ens förutsättningar och möjligheter. Vi vet att dessa förutsättningar ser olika ut utifrån klass och socioekonomi, varför samhällets insatser i att prioritera efter behov är grundläggande för en jämlik hälsa. Insatser på såväl struktur som enskild nivå måste göras. Insatser som måste vägas mot vårdens utveckling.

Vi kan glädjande se att sjukvården gör allt mer tack vare den tekniska utvecklingen och mer verkningsfulla läkemedel. Lika mycket som detta är glädjande så innebär det också ökande kostnader, behov av kompetenshöjning och att detta ska sättas mot tidigare framtagna behandlingssätt, men framför allt mot prioriteringen att arbeta hälsofrämjande. Det är nödvändigt att politiker som styr hälso- och sjukvården, äntligen vågar att göra en kraftfull och modern satsning på det förebyggande folkhälsoarbetet. Då skulle de nya medicintekniska landvinningarna lättare kunna användas i en solidariskt finansierad hälso- och sjukvård, utan att allt fler ska teckna privata försäkringar.

Kömiljarden har inneburit att leanarbetet och tillgängligheten har stärkts. Frågan som däremot sällan ställs är om detta är i linje med gällande prioriteringsordning, som handlar om att de mest sjuka ska få vård först. Visserligen ger det snygga siffror i bokslutet, både i kronor och hur många som slutat köa i vården. För framtiden är det nödvändigt att landstingen också på ett bättre sätt belyser de multisjukas och äldres vård. Vi är många som vet att det idag finns brister just i den sammanhållna vården för äldre. Här skulle ett tydligt prioriteringsarbete i alla landsting hjälpa till.

Slutligen; vi i är väl införstådda med att göra prioriteringar, utöver de som redan görs dagligen i vården, inom sjukvården inte är gjort i en handvändning. Det vi däremot menar måste till är att vi vågar tala om dessa svåra frågor och lösningarna på dem. Vi vet att vi kommer att hamna i etiska dilemman och diskussioner som vi idag inte fullt ut kan förutse. Vi ser att det är dags för ett nationellt prioriteringsarbete 2.0 att dra igång. Det är dags att vi alla slutar huka i prioriteringsfrågan, annars kommer vårdens framtida utveckling inte styras av faktiska behov och den solidariskt finansierad hälso- och sjukvården kan komma att få sig en törn om ett decennium.

Anders Åkesson, regionråd (MP) Skåne
Raymond Wigg, landstingsråd (MP) Stockholms läns landsting
Göran Larsson, Västa Götalandsregionens Hälso- och sjukvårdsutskott (MP)

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.