Klimat

Sluta ducka för jordbrukets klimatutmaningar

Det är desinformation att påstå att vi har minskat utsläppen när vår import av fossilkrävande resurser samtidigt har ökat, skriver Artur Granstedt, docent i växtodling och ekologiskt jordbruk samt författare till boken Morgondagens jordbruk. 

Trots att maten och det industriella jordbruket står för en tredjedel av konsumtionens klimatbelastning hamnar denna stora utmaning fortfarande ofta under klimatdebattens radar. Samtidigt visar FN:s klimatpanel i sin senaste rapport att det krävs större och snabbare utsläppsminskningar i alla samhällssektorer för att nå klimatmålet, där har jordbruket och vår matkonsumtion en underskattad roll. Dessa frågor behöver en ny regering ta tag i omgående.

De politiska ekomål som har satts upp i Sverige räcker inte. Vill vi rädda klimatet krävs en omläggning av jordbruket så att det drivs med hjälp av lokala och förnybara resurser. Det finns många exempel på jordbruk som drivs på det sättet, både i Sverige och övriga världen.

I grunden handlar det om att vi måste återskapa en balans mellan växternas fotosyntes och vår konsumtion. Fotosyntesen binder kol ur atmosfären och är förutsättningen för allt liv. Vi kan inte fortsätta att ha ett livsmedelssystem som förbrukar betydligt mer resurser än vad fotosyntesen kan återskapa. Då blir vi aldrig fossilfria. Det är bara genom fotosyntesen som förnybara resurser skapas, i form av växtbiomassa på åkrar, gräsmarker och i skogar.

Svenskens klimatbelastning på elva ton koldioxidekvivalenter per år ligger fortfarande på samma nivå som för 25 år sedan, samtidigt som vår tidsfrist krymper snabbt. Att påstå att vi har minskat utsläppen när vår import av fossilkrävande resurser samtidigt ökat är desinformation.

Dagens konventionella jordbruk är inte den solfångare och kolsänka det borde vara utan drivs av fossil energi, bland annat genom framställningen av konstgödsel och i drivmedel. Samtidigt fortgår utarmningen av världens skogar bland annat för att ge plats åt sojaproduktion för att tillgodose vår konsumtion av kyckling- och svinkött.

Framställning av konstgödsel kostar inte bara i form av fossil energi, utan leder även till stora kväveöverskott som också belastar vår miljö på andra sätt. Ensidig konstgödselbaserad spannmålsodling leder till att mullhalter och kolbindning i marken sjunker och att den biologiska mångfalden utarmas.

Den höga köttkonsumtionen vi har idag förutsätter storskalig djurhållning som baseras på spannmål och soja. Den är koncentrerad till ett mindre antal större gårdar eller ”djurfabriker”. Det leder till både stora näringsläckage till sjöar och hav och emissioner av klimatgaser.

Ett uthålligt jordbruk bygger på ett kretslopp av växtnäringsämnen och använder varken fossilenergikrävande konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. Det förutsätter också en växtföljd med vallodling, bland annat med baljväxter som binder både kol och kväve ur luften och återskapar bördig jord.

Vallodlingens omfattning och antalet betesdjur ska stå i relation till varandra för att åstadkomma ett kretslopp där djuren återför näringsrik organisk substans till marken och ger livsmedel till oss människor. Det här kretsloppsbaserade produktionssättet för också med sig en betydande minskning av köttkonsumtionen och kan totalt sett minska matens klimatbelastning med 75 procent. För att ta ytterligare ett steg och göra jordbruket helt fossilfritt är det fullt möjligt för gårdar att med gödsel och annat organiskt material producera förnybar energi i form av biogas för sina maskiner.

Det nuvarande svenska politiska målet om 30 procent ekologisk odling och 60 procent ekologisk mat i offentlig sektor år 2030 kan verka radikalt. Men det är egentligen bara en framskrivning av den ökningstakt vi har haft de senaste 10 åren. Med den takten når vi bara halvvägs till klimatmålet år 2050. Till dess ska vi minska klimatbelastningen med minst 80 procent, och då krävs betydligt radikalare och snabbare omställningar. Vi har inte råd att fortsätta ducka för vad som faktiskt måste göras även på jordbruksområdet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.