Debatt
Socialförsäkringar
29 augusti 2016 kl 17:10

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

”Sluta bolla runt människor i systemet”

Välfärdens aktörer måste bli bättre på att samordna sina insatser. I dag upplever många människor att de bollas runt mellan försäkringskassan, arbetsförmedlingen, socialtjänsten och sjukvården.

Det här är en opinionstext

Personer som är sjuka men saknar rätt till sjukpenning brukar benämnas noll-placerade, och får ofta sin ersättning från socialtjänsten i form av försörjningsstöd. De får även insatser från landstinget eller regionens sjukvård och kan vara aktuella för insatser från arbetsförmedlingen.

Problem uppstår när varken försäkringskassan, som har ett formellt samordningsansvar, eller någon av de andra tar på sig ansvaret att samordna och följa upp så att individen får rätt insats. Individerna upplever att de bollas runt, handläggare som inte har kunskap om de olika myndigheternas insatser blir frustrerade och de samlade insatserna används inte effektivt.

Situationen ovan är ett av flera exempel på hur samordningen mellan olika myndigheter och huvudmän brister. Problem i samordningen mellan statliga myndigheter, mellan statliga och kommunala myndigheter och mellan kommuner på regional och kommunal nivå är väl dokumenterade. Alltför ofta brister välfärdens aktörer i förmågan att ta ett helhetsansvar för enskildas behov av stöd. Ofta görs satsningar i form av projekt eller tillfälliga lösningar. En förklaring är att det saknas en struktur som kan bidra till mer hållbara samordningslösningar.

Av erfarenhet vet vi att resultatet blir att människor som är i behov av koordinerade insatser från olika huvudmän och myndigheter inte får den kvalitet i insatserna som de är berättigade till. I bland beror det på prioriteringar och politiska beslut men oftast handlar det om hur vi har valt att organisera och styra huvudmän och myndigheter i välfärdssektorn.

Mot denna bakgrund är den frivilliga lagstiftningen Finsam angelägen, och ett steg i rätt riktning. Lagen som funnits sedan 2004 ger försäkringskassan, arbetsförmedlingen, kommuner och landsting/ regioner möjlighet att bilda ett gemensamt samordningsförbund.

Vi anser dock det behövs ett ökat politiskt inflytande och ansvarstagande för inte bara vad som skall prioriteras utan även hur myndigheter och huvudmän ska organiseras. För de grupper av individer som är aktuella hos flera myndigheter bör stödet organiseras utifrån lokala förutsättningar.

Vi vill därför öka det politiska inflytandet i samordningsförbundens styrelser och att regeringen utser vilka som skall sitta i samordningsförbundens styrelser från statens sida.

Vidare anser vi att det behövs en nationell stödstruktur som kan ha ett helhetsperspektiv på samhällsnivå och över politikerområden. För att kunna beakta och analysera strukturproblem samt ha en hög legitimitet skall detta organ bestå av två politiker från riksdagen och två representanter som utses av Sveriges Kommuner och Landsting.

För att stärka kompetens och analyskapaciteten behöver det skapas ett tvärsektoriellt organ bestående av kvalificerade analytiker från berörda myndigheter. Deras uppdrag ska vara att göra analyser av samordningsbrister i nuvarande välfärdsystem samt föreslå åtgärder för att undanröja hinder. De ska verka för helhetsperspektiv på samhällsnivå och över politikens utgiftsområden.

Genom en bättre organisering av våra samlade välfärdstjänster kan vi uppnå bättre välfärd för flera, öka tilliten till våra myndigheter och se till att våra gemensamma resurser används än mer effektivt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.