Miljö

Slapp lagstiftning ger oss ett smutsigt Sverige

Vem är egentligen skyldig att städa i naturen när någon okänd slängt saker där? Ingen vet och på många håll får skräpet ligga kvar medan kommunen och fastighetsägaren bråkar om vem som är ansvarig.

Lagstiftningen som reglerar detta är ålderdomlig och mycket otydlig. Håll Sverige Rent kräver nu att de aktuella reglerna förtydligas och arbetas in i miljöbalken, så att det inte är någon tvekan om vem som ska städa längre.

Via Håll Sverige Rents mobilapplikation får vi varje vecka in rapporter på skräp som slängts i naturen över hela Sverige. Det är däck, gamla spisar, byggavfall och möbler – ja i princip allt möjligt och ibland i stora mängder. Självklart är det ett brott att skräpa ned i naturen. Men när det inte går att hitta gärningsmannen, vem ska städa då? Det visar sig vid en närmare granskning av lagstiftningen och den praxis som finns att det är mycket oklart.

Den lag som reglerar kommunernas renhållningsskyldighet har sitt ursprung i den kommunala renhållningslagen från 1970. Trots att reglerna har ett mycket nära samband med naturvårds- och avfallsbestämmelserna ligger de i dag utanför miljöbalken. Inga större ändringar har gjorts i den här lagstiftningen de senaste 40 åren – trots att verkligheten är en annan i dag än på 1970-talet.

Att oklarheten är ett stort problem bland både kommuner och fastighetsägare blev tydligt i arbetet med regeringsuppdraget för minskad nedskräpning, som Naturvårdsverket fick 2011 och som slutredovisades i början av april. I arbetet med regeringsuppdraget har Håll Sverige Rent bland annat tagit fram en vägledning för hur kommuner ska hantera omfattande nedskräpning, och i samband med det varit i kontakt med en mängd kommuner och fastighetsägare som varit förvirrade och frustrerade.

I en dom från Miljööverdomstolen från 2006 har domstolen kommit fram till att miljöbalken innehåller mycket begränsade möjligheter att förelägga en fastighetsägare om städning, samtidigt som möjligheten att förelägga kommunen att städa i naturen med stöd av gaturenhållningslagen är mycket begränsad, främst när det är motiverat av naturhänsyn. Konsekvensen är att skräpet i många fall ligger kvar i naturen, medan fastighetsägaren och kommunen tvistar om vem som ska städa. I vissa fall tvistar kommunen med kommunen.

Nedskräpning i naturen skadar djur och växter och orsakar olägenheter för människor som vistas i skog och mark, och kan också leda till negativa konsekvenser för allemansrätten. Det är orimligt att en lagstiftning baserad på regler från 1970 leder till att skräp ligger kvar i naturen år efter år, på grund av att det inte går att reda ut vem som ska städa. Situationen är ohållbar och det är dags för regeringen att se över lagstiftningen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.