Debatt
EU-val 2019
23 maj 2019 kl 10:11

Skyttedal: Avveckla Kreativa Europa!

Det är provocerande att EU ska dela ut gratis tågbiljetter, flytta Europaparlamentet varje månad och finansiera kommunala wi fi-system. EU bör ta ett steg tillbaka från områden som bättre hanteras nationellt. Därför bör EU:s kulturprogram Kreativa Europa avvecklas.

Det här är en opinionstext

EU befinner sig i ett läge där unionen mer än någonsin tidigare måste prioritera bland sina utgifter. Smått som stort måste genomlysas. I den kalkylen bör EU:s kulturbudget få stryka på foten. Det finns inget mervärde i att kulturfinansiering tar omvägen via Bryssel. 

Det stora budgethålet som uppstår efter att Storbritannien – förmodat – lämnar unionen behöver hanteras. Samtidigt råder bred enighet bland medlemsländerna om nya kostnadsdrivande åtaganden, kopplade till exempelvis forskning och migration.

EU-kommissionen vill lösa denna kalkyl genom att införa överstatliga bolagsskatter och chockhöja medlemsavgifterna. För Sveriges del med trettiofem procent. Det sägs ofta att det bara är ett teoretiskt förhandlingsbud. Och så kan man se det, men vi vet samtidigt att andra länder – som exempelvis Frankrike – driver på för ännu högre medlemsavgifter. Utrymmet att från svensk sida ta budgetförhandlingarna med en klackspark är obefintliga.

Sveriges ingång i denna diskussion måste vara att varje krona som spenderas på EU-nivå ska skapa ett större värde än om kronan hade spenderats via nationella budgetar. EU:s budget måste reformeras i grunden. Från Kristdemokraternas sida har vi särskilt pekat på regionpolitiken som ett område där omfattande besparingar är möjliga.

Men även utgifter som i den stora EU-budgeten förefaller små spelar här en viktig roll. Dels enligt principen om många bäckar små. Men också symboliskt; EU behöver visa att unionen besitter förmågan att också prioritera bort.  Det är i grunden provocerande att EU ska dela ut gratis tågbiljetter, genomföra en månatlig flytt av Europaparlamentet och finansiera kommunala wi fi-system samtidigt som det nu görs anspråk på en årlig ökning av den svenska medlemsavgiften med femton miljarder kronor.

EU:s kulturprogram Kreativa Europa bör av detta skäl avvecklas. För vilket rimligt mervärde finns det i att kultursubventioner tar omvägen via Bryssel? Vi har redan offentligt kulturstöd på kommunal, regional och statlig nivå. I själva verket är EU avsevärt illa lämpat som forum för kultursubventioner. 

Över hälften av EU:s kulturbudget går till film och tv-produktion. För att detta stöd ska gå att motivera krävs det med andra ord ett irländskt intresse i ungersk tv-produktion, och ett spanskt intresse i finsk filmindustri. Så är inte fallet. Filmpolitik motiveras nästan undantagslöst utifrån språket. I Sverige har vi ett intresse av att kvalitetsfilm produceras på svenska. Och i Frankrike har de ett intresse i att kvalitetsfilm produceras på franska. EU, med sina tjugofyra officiella språk, är således fel nivå för att uppnå dessa syften. Subventionsprogrammet möter inte den grundläggande kravspecifikationen att ett större mervärde skapas genom att pengarna spenderas på EU-nivå istället för nationellt. 

Men även om man nu skulle komma till motsatt slutsats kvarstår frågan varför detta ska prioriteras när budgetkalkylen mellan utgifter och intäkter inte längre går ihop?

EU-kommissionen och den svenska regeringen vill storsatsa på överstatlig kulturpolitik. När Europaparlamentet i mars 2017 lämnade inspel på framtiden för Kreativa Europa skedde det i form av ett betänkande som drog slutsatsen att programmets budget bör ”öka avsevärt”. Socialdemokraterna och Miljöpartiet röstade för.

EU-kommissionen har i sitt budgetförslag lyssnat till uppmaningarna från Europaparlamentet och de svenska Socialdemokraterna. De föreslår att Kreativa Europa under den kommande budgetperioden (2021-2027) ska få en budget på motsvarande drygt 19 miljarder svenska kronor.

Kristdemokraterna går till val på ett lagom EU. Det är ett EU som löser gemensamma problem. Men det är också ett EU som tar ett steg tillbaka på områden som bättre hanteras nationellt. För oss är det uppenbart att kulturpolitiken är exempel på det senare.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.