Att söka asyl är en individuell mänsklig rättighet, fastslagen i artikel 14 i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det innebär att varje individ väljer själv vilket land de ska söka asyl i. Anledningarna till varför individen väljer ett visst land är givetvis komplexa, men i grunden handlar det om en tro på en möjlighet att skapa ett bättre liv i det valda landet. Vi i Sverige ska vara stolta att vi har skapat ett så anständigt samhälle att en så pass stor andel av de som kommer till Europa väljer just Sverige som det land de vill börja om i.
Nu väljer regeringen att kraftigt beskära den möjligheten genom de ID-kontroller som införs på tåg, buss och färja in i Sverige. I dagsläget kan man söka asyl i ett land eller vid ett lands gräns. Genom denna åtgärd omöjliggör vi sökandet av asyl eftersom den sökande aldrig tar sig tillräckligt nära landet för att kunna söka. Det innebär att vi får ett system som är väldigt snarlikt det som gäller vid EU:s yttre gränser. Ett system där man säger sig värna asylrätten men där man samtidigt omöjliggör detta genom ett transportörsansvar.
De senaste två månaderna har Sverige tagit emot 80 000 individer, vilket hade varit en relativt hög siffra, historiskt sett, på helåret. Jag förstår att det mottagande som Sverige har haft de senaste två månaderna inte är möjligt med den standard som vi kräver av oss själva i dag. Det jag inte förstår är varför regeringen väljer att stoppa den enskilde i stället för att sänka kraven.
Regeringen hade kunnat välja att införa fler undantag i plan- och bygglagen, ge bättre möjligheter till att omvandla oanvända kontors- och industrilokaler, ruckat på brandföreskrifter samt accepterat att handläggningen tar längre tid.
Regeringen hade kunnat ge kommunerna ett tydligt uppdrag att lokalisera överblivna lokaler och köpa dessa. Regeringen hade kunnat säga att vi inte har möjlighet att erbjuda utbildning lika snabbt som vi gör i dag.
Detta hade varit åtgärder som hade försämrat kvalitéen i mottagandet men som hade gett individen en fortsatt rätt att själv välja vilket land hen vill söka asyl i. Nu prioriterade regeringen de krav vi har ställt på oss själva framför de mänskliga rättigheterna, jag kan inte annat än sörja detta.
Regeringen får stå för sina beslut och är kollektivt ansvarig för dem, att ministrar kallar beslut för oförsvarliga är enbart en efterhandskonstruktion. Vi i kommunerna gör det bästa vi kan utifrån de lagar och regler vi har att hålla oss till, och vi gör det i många fall väldigt bra, försök inte få det till att den kraftiga inskränkningen av asylrätten som nu görs är för oss i kommunernas skull.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
