Sjukvård

Skrota landstingen och förstatliga sjukvården

Sjukvårdssverige påminner om ett klansamhälle där lokala politiker, påhejade av sina tjänstemän, värnar den egna regionens intressen. Men i en allt mer högteknologisk sjukvård håller inte detta synsätt. Det är dags att inse att det krävs en nationell statlig styrning och finansiering av sjukvården.

Folkpartiledaren Jan Björklund vill göra statlig styrning av skolan till en valfråga. Men när Göran Hägglund (KD) höll sitt partiledartal vid årets Almedalsvecka nämnde han inte ens den svenska sjukvården. Det är bekymmersamt att Sveriges socialminister inte har några visioner för sjukvården inför kommande riksdagsval.

En majoritet av våra riksdagspolitiker duckar inför frågorna om sjukvårdens framtid och det kommunala självstyret vågar ingen ifrågasätta. Detta till trots var sjukvården ett hett debattämne under Almedalsveckan i år mycket tack vare journalisten Maciej Zarembas artiklar i Dagens Nyheter. Zaremba drog fulla hus på seminarium efter seminarium med sin bild av svensk sjukvård samtidigt som politiska företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och våra myndigheter fick försvara sig så gott de kunde utan stöd eller närvaro av riksdagspolitiker.

Men regeringen har inte helt abdikerat från sjukvårdsfrågorna, man försöker styra med olika former av incitament i form av stimulansbidrag. Så var också kömiljarden och vårdgarantin heta debattämnen i Almedalen. Är detta ett bra sätt att styra på och har man uppnått avsedd effekt? På ett seminarium hävdade Mats Eriksson, ordförande i SKL:s sjukvårdsdelegation, att några undanträningseffekter hade deras revisorer inte kunnat se. Men även i Erikssons eget Halland har medicinskt prioriterade patienter fått stå tillbaka för att regionen ville beta av andra köer och ta del av en så stor del som möjligt av den eftertraktade kömiljarden. Ofta negligeras vittnesmål och erfarenheter från dem som arbetar i vården och de siffror som politiker och tjänstemän har som beslutsunderlag är stundtals friserade eller direkt felaktiga.

Landstingsorganisationen uppfyllde säkert sin funktion för ett kvarts sekel sedan men har utvecklat sig till en hämsko i dagens Sjukvårdssverige. I DN den 8/8 beskriver tre cancerläkare den orimliga snedfördelningen vad gäller tillgång till cancerläkare över landet. I Stockholm/Gotland är siffran 109 patienter per cancerläkare att jämföras med 367 patienter för Västra Götaland som är sämst i klassen. Psykiatrin har sedan länge kollapsat. Bristen på vårdplatser på svenska sjukhus, där Sverige har en bottenplacering enligt OECD, har uppmärksammats då den orsakat flera dödsfall på Skånes Universitetssjukhus. Dagens äldrevård och vård av kroniskt sjuka saknar ofta kontinuitet.

Den högspecialiserade vården bedrivs på allt för många sjukhus för att vi på ett effektivt sätt skall kunna driva utvecklingsarbetet. Sverige är ett litet men avlångt land, men det tar bara en timme att flyga från Sundsvall till Stockholm för att få en avancerad operation. Samma tid som många stockholmare i förorten använder för att ta sig till jobbet. 

Sjukvårdssverige av i dag påminner om ett klansamhälle där lokala politiker, påhejade av sina tjänstemän, värnar den egna regionens intressen. Men i en allt mer högteknologisk sjukvård håller inte detta synsätt.

Många ställde förhoppningar till Patientmaktsutredningen vars slutbetänkande lämnades till regeringen 26 juni. Utredningen vill ge den enskilde rätten att söka öppen specialistvård utanför den egna regionen eller landstinget. Men där tar det stopp och för sluten specialistvård finns ingen möjlighet att själv bestämma vart man vill komma. Sverige håller på att bli ifrånsprunget avseende högspecialiserad vård på flera områden då vården blir alltför fragmenterad och nationell kraftfull styrning saknas. Svensk sjukvård behöver vara konkurrenskraftig med avseende på både forskning och utveckling av verksamheten och på alla områden ha tillräckliga patientunderlag. I dagsläget finns detta i Stockholm men allför sällan hos några av våra övriga 20 regioner/landsting.

Alltför många landstings- och regionpolitiker har egenintressen i att behålla det system vi har i dag och kommer aldrig sträva mot förändring. Väljarna kan inte heller påverka detta. För vad gäller landstings/regionvalet egentligen? För en majoritet av väljare är det lika ogenomtränglig materia som EU-valet.

Ett bra exempel på svensk bypolitik är kartan över landets datajournalsystem. När den nya regionen Halland för några år sedan valde att byta system så köptes VAS, ett relativt outvecklat system från Norrland, trots att regionen dagligen kommunicerar med de stora regionerna i norr och söder som båda använder journalsystemet Melior. Modern sjukvård kräver välfungerande IT-system och att skapa ett system för nio miljoner invånare är ingen utopi. Det kunde Bernard Tyson, VD för vårdjätten Kaiser Permanente, vittna om i Almedalen. Han har 9,2 miljoner försäkringstagare och leder en sjukvårdskoncern där e-hälsa med fungerande IT-lösningar är ett vinnande koncept. Men med nyckeln en central ledning. Skall Sverige lyckas med välfungerande vård-IT krävs en helt annan styrning av svensk sjukvård än den vi erbjuds i dag.

Våra närmste grannländer har valt en statligt finansierad sjukvård som ger respektive stat helt annan möjlighet till styrning av sjukvården jämfört med det system vi har i Sverige i dag. Processen har inte varit problemfri för vare sig Norge eller Danmark men den har gett en möjlighet att styra upp främst den lågfrekventa sjukvården med förbättrade behandlingsresultat till följd.

Med ett år kvar till nästa val är det dags att inse att det krävs en nationell statlig styrning och finansiering av sjukvården för att komma tillrätta med de utmaningar samhället står inför. I decennier har landstingen och SKL hävdat att problemen är på väg att åtgärdas. Istället har det på de flesta orter blivit sämre. Kanske är det dags för ett nytt nationellt sjukvårdsparti med statligt finansierad hälso- och sjukvård som enda punkten på dagordningen? 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.