​​​​​​​Skriftliga avtal – alltför hårt slag mot näringslivet

Den 6 februari presenterade regeringen en lagrådsremiss för en proposition om skriftliga avtal vid telefonförsäljning. Sedan utredningen ”Ett stärkt konsumentskydd vid telefonförsäljning” (SOU 2015:61) presenterades 2015 har regeringen tagit god tid på sig att ta ställning. Förhoppningen var att regeringen hade använt tiden till att analysera utvecklingen på marknaden och värdera behovet av ytterligare reglering.  

Sedan 2015 har det hänt en hel del. Klagomålen på telefonförsäljare har minskat kraftigt bland annat som ett resultat av Konsumentverkets tillsyn och näringslivets egenåtgärder. Med all önskvärd tydlighet framgår att befintlig lagstiftning räcker för att komma åt kriminella och att regeringens förslag både kommer för sent samt är onödigt.

Alliansregeringen gav direktivet till utredningen att ”en god balans mellan konsumenters och näringsidkares intressen ska beaktas” och att åtgärder skulle utformas för att komma till rätta med de verkliga problemen. Flera remissinstanser kritiserade utredningen för bristfälliga konsekvensanalyser av effekterna på näringslivet. Flera remissinstanser konstaterade också att ett undantag för försäljning till befintliga kunder som redan omfattas av kundavtal skulle vara motiverat och mildra de negativa effekterna för näringslivet. Inom detta område har det inte kunnat påvisas några särskilda konsumentproblem.

Även regeringen konstaterar i sitt förslag att ”det är riktig att denna typ av försäljning generellt sett är mindre problematisk/…/Detta skulle kunna tala för att skriftlighetskravet inte bör gälla vid sådan försäljning. Det finns dock flera skäl mot ett sådant undantag, bland annat vikten av konkurrensneutralitet och intresset av en enhetlig och tydlig reglering”. Regeringen delar således insikten om att försäljning inom ramen för den befintliga kundrelationen inte är det stora problemet, men vill ändå envisas med att införa en ny reglering med en fyrkantig principiell argumentering såsom konkurrensneutralitet.

Försäljning inom ramen för befintlig kundrelation välkomnas ofta av kunder, då de erbjuds råd om relevanta, bra eller prisvärda lösningar. Att om och om igen behöva underteckna skriftliga avtal i detta sammanhang innebär onödigt regelkrångel för både kund och näringsidkare.  

De problem som konstaterats handlar till övervägande del om telefonförsäljning för att värva nya kunder.

Den rödgröna regeringen har trots detta valt att lägga fram ett förslag som är oproportionerligt och som inte balanserar konsumenters och näringsidkarens intressen.

Då regeringen valt en omotiverat hård linje står vår förhoppning till att oppositionen i riksdagen, framförallt allianspartierna, samlar sig till ett riksdagsbeslut som både tar hänsyn till konsumenternas och näringsidkarnas intressen. Allianspartierna borde känna ett särskilt ansvar att leva upp till de direktiv som den tidigare alliansregeringen formulerade. En bra början vore att göra undantag för försäljning till befintliga kunder och på så sätt visa att riksdagsmajoriteten inte accepterar en näringslivsfientlig politik.

Regeringens ointresse för effekterna för näringslivet förstärks av ivern att införa en ny lagstiftning snabbt innan valet. Ett snabbt införande av en ny lag ställer olika näringsidkare inför utmaningen att ta fram tekniska lösningar för hantering av skriftlighetskravet vid anbud och accept. Detta kräver betydande arbetsinsatser och investeringar, i synnerhet om det ska göras på ett effektivt och samtidigt långsiktigt hållbart sätt. Mindre företag får det extra tufft.

Telefonen är en av de viktigaste försäljningskanalerna för många näringsidkare. Det är ett rimligt krav att förvänta sig att partier som förespråkar vikten av bra näringslivsklimat visar att de förstår det och att de lever upp till det i ett skarpt beslutsläge.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.