Debatt
Offentlighetsprincipen
16 december 2019 kl 12:33

SKR: Vi är inte en myndighet

Vi är en ideell organisation utan myndighetsutövning och därför gäller inte offentlighetsprincipen för SKR. Men vi försöker vara så öppna som vi bara kan, skriver Staffan Isling i en replik till informationssäkerhetsexperten Fia Ewald. 

Det här är en opinionstext

Staffan Isling
vd för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)

Skribenten Fia Ewald skriver i ett inlägg på Dagens Samhälles debattsida 11/12-19, att ” Enligt svensk lagstiftning ska offentlighetsprincipen tillämpas i alla myndigheter (inklusive kommuner och regioner) samt kommunala bolag med mera. För en ytlig betraktare förefaller SKR uppfylla kriteriet.”

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) är inte en myndighet. SKR är en ideell förening. Liksom andra medlemsorganisationer, exempelvis fackliga organisationer.

SKR:s tjänster för medlemmarna innefattar bland annat tjänster som exempelvis avtalsförhandlingar med fackliga organisationer om centrala avtal, förhandlingar med staten om finansieringen, ramavtalsupphandlingar, rådgivning och service, stöd i verksamhetsutveckling, samt mycket annat som görs för att stödja kommuner och regioner i deras viktiga verksamheter.

Precis som en arbetsgivarorganisation på den privata marknaden eller en facklig organisation så kan vi inte vara öppna med hur förhandlingar går innan avtalen är slutna. Dessa krav finns strikt reglerade i avtal med de fackliga organisationerna. Likaså med de överenskommelser vi gör med staten kring finansiering. Dessa blir offentliga när de är klara.

SKR har precis som andra organisationer, revisorer, både politiska och yrkesrevisorer, som granskar att avgiften används till det som kongressen och styrelsen beslutat om för SKR:s verksamhet.

Skribentens släng om makthavare i hemlig stugvärme lämnar vi åt sidan. Någon sådan finns inte i SKR:s organisation. Vi vill vara så öppna som möjligt och redovisar det vi gör även om vi inte är en myndighet.

Fakta
SKR:s förbundsavgift

Ramen för förbundsavgiften fastställer kongressen vart fjärde år och styrelsen beslutar sedan årsavgiften varje år. Inom ramen för perioden 2017-2020 är förbundsavgiften 0,13 promille vilket innebär för 2019, 522 miljoner kronor.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 16 december 2019 kl 12:33
Uppdaterad: 17 december 2019 kl 15:45

Skribent

Staffan Isling
vd för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)

Nästa artikel

Krönika
SKR
26 februari 2019 kl 05:15

Är det rimligt att SKL:s arbete är så hemligt?

Skribent

Erik Torstensson
public affairs-konsult på konsultbyrån New Republic

Det här är en opinionstext

Offentlighetsprincipen lyfts ofta fram som ett av skälen till att Sverige är en särskilt berömvärd demokrati. Men på ett område fallerar faktiskt möjligheten till granskning - och det är när SKL exempelvis utreder åt staten eller ger råd till kommuner och regioner. Är det rimligt, frågar sig Erik Torstensson i en gästkrönika. 

När jag för ett par år sedan läste statskunskap i USA lyftes Sverige fram som ett demokratiskt mönsterland. Jag sträckte på mig lite extra när min professor berättade att Sverige får högsta betyg i en internationell ranking över medborgares friheter och demokratiska rättigheter. Orsakerna sades vara en kultur präglad av en hög grad av tillit medborgare emellan och ett styrelseskick som, mycket tack vare offentlighetsprincipen, möjliggör ansvarsutkrävande och granskning av politiska beslut.

Men hur är det egentligen ställt med offentlighetsprincipen?

Det är en fråga som slagit mig på sistone, inte minst när jag kontaktat Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Läsare av den här tidningen vet att SKL är en intresse- och arbetsgivarorganisation för Sveriges 290 kommuner och 21 regioner. Därmed omfattas SKL inte av offentlighetsprincipen, vilket gör att medborgare inte har rätt att begära ut SKL:s handlingar.

Kanske invänder någon: ”Vad är problemet? Att bilda en privat klubb med interna hemligheter och regler är en viktig demokratisk rättighet.”

Så är det naturligtvis, men är det rimligt att en samhällsviktig och offentligfinansierad organisation styrs under så ljusskygga former? De gånger jag har kontaktat SKL, exempelvis för att ta del av underlag inför eller efter viktiga omröstningar, har locket på-mentaliteten varit tydlig: ”Vi har ingen skyldighet att ge dig den informationen eftersom vi inte är en myndighet utan drivs som en ideell förening.”

Men SKL är inte en ideell förening à la din lokala schackklubb. SKL är en ideell förening vars styrelse enligt stadgarna har ”befogenhet att träffa avtal och fatta beslut som är förpliktigande för förbundets medlemmar” (alltså samtliga kommuner och regioner), exempelvis vad gäller svenskarnas sjukvård, skola, och infrastruktur.

SKL får därtill statliga uppdrag att utreda, eller att kartlägga, olika politikområden. Den rapport som sedan skickas till regeringen blir offentlig, men SKL:s underlag är och förblir ”hemliga” för allmänheten. Att det handlar om uppgifter som berör offentlig verksamhet eller myndighetsutövning spelar ingen roll – ”här finns inget att se, passera.”

Frågorna som medborgarna aldrig får svar på är många: Varför rekommenderar SKL vårdmetod A på bekostnad av B? Varför driver SKL linje X i infrastrukturfrågan i stället för linje Y? Hur röstade min folkvalde representant i omröstningen gällande skolfråga Z?

Ibland finns det andra sätt att få svar, exempelvis genom personliga kontakter. Men om jag minns rätt från kurserna i statskunskap är betydelsen av personliga kontakter inte något som bör räknas till demokratiutvecklingens fördel. Alla har inte turen att ”känna någon som känner någon” som kan berätta hur landets mäktigaste ideella förening arbetar med exempelvis nyanländas etablering eller satsningar på ”god kvalitet i välfärdens tjänster”.

Förra året kostade SKL:s verksamhet skattebetalarna över 500 miljoner kronor i direkta anslag – och värdet av de beslut som SKL fattade var gissningsvis mångdubbelt större. Var det välinvesterade pengar?

För den som inte ”känner någon som känner någon” är det stört omöjligt att veta svaret på den frågan. Det är just detta som får mig att undra hur väl bilden av Sverige som ett demokratiskt mönsterland stämmer överens med verkligheten. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 26 februari 2019 kl 05:15

Skribent

Erik Torstensson
public affairs-konsult på konsultbyrån New Republic