Kommunalisering

Panikutryckning hjälper inte skolan

Skillnaderna mellan kommunernas skolresultat fortsätter öka. Då räcker det inte att lappa och laga – det krävs mer för en likvärdig skola. Därför är regeringens satsning på att stärka likvärdighet och jämlikheten i skolan alldeles otillräcklig. Det som krävs är en nationell finansiering av skolan för att se till att alla elever får samma chans - oavsett var man bor.

Regeringen lägger i dag torsdag fram en jämlikhetssatsning på cirka en halv miljard kronor i sin budget. Det är vällovligt, men eftersom dagens finansiering av skolan utgår från de 290 kommunerna kommer det inte leda till att likvärdigheten ökar. 

För att skapa förutsättningar för en likvärdig skola behöver staten ta huvudansvar för finansiering och styrning av skolan. Allt fler har talat om att 1990-talets stora förändringar av hur skolan organiseras och styrs är avgörande för dagens stora skillnader. Sedan slutet av 90-talet har andelen elever som lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet ökat. År 1998 lämnade knappa 8 procent av eleverna grundskolan utan behörighet. År 2013 var det dryga 13 procent, nästan 13 000 elever.

Detta är mycket allvarligt, i synnerhet eftersom vi vet att de elever som inte lyckas i grundskolan får mycket svårt både i gymnasieskolan och senare som unga vuxna. Elever med låga meritvärden från grundskolan löper mycket större risk att inte fullfölja gymnasieskolan samt hamna i långvarig arbetslöshet. Sambandet mellan elevernas resultat och deras bakgrund är också mycket starkt. Samtidigt är ambitionen med den svenska grundskolan det rakt motsatta; vi vill att grundskolan i så stor utsträckning som möjligt ska kunna utjämna skillnader mellan elever med olika bakgrund.

Att kommunerna satsar väldigt olika på skolan och att det inte beror på behoven i de egna skolorna, visar också Dagens Samhälles stora genomgång av skillnaderna, som publicerats i veckans nr av tidningen.

Detta är ett viktigt skäl till varför Lärarnas Riksförbund driver frågan om ett annat ansvarstagande för svensk skola. Vi vill att likvärdigheten i det svenska skolväsendet ska förbättras och att skolans kompensatoriska effekt ska öka.

Den grundläggande frågan vi ställer oss är om nuvarande system för hur skolan styrs och finansieras är tillräckligt för att vända den utveckling vi ser? Klarar alla Sveriges kommuner själva av att vända denna utveckling? Har alla svenska kommuner de kompetensmässiga förutsättningarna som krävs? De resursmässiga förutsättningarna? Nej, är mitt svar.

Sverige behöver så snabbt som möjligt en nationell finansiering av skolan för att säkra en långsiktighet och likvärdighet. Fram till dess är allt annat bara panikutryckningar och plåster på det blödande såret. Nu behöver riksdag och regering gå från ord till handling. Nu behövs en stor utredning för att se hur reglerna kring såväl finansiering, styrning och ansvar som den marknad som skolan har blivit kan ändras så att alla elever verkligen får samma chans. 

Det fanns tidigare en utskottsmajoritet för en utredning av kommunaliseringen, valfrihetsreformen och friskolesystemet. Där var Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet överens om detta. Det är hög tid att tillsätta en sådan utredning som också får lägga förslag på faktiska förändringar. En hörnsten i detta bör vara att finna en finansieringsmodell för skolan som bidrar till höjda kunskaper, ökad likvärdighet och ökad attraktionskraft i yrket.

Slutligen vill jag understryka att regeringens kommande stora lönesatsning i statsbudgeten från 2016 på tre miljarder per år är till lärarna är rätt tänkt. Det ett helt nödvändigt steg att gå in med en särskild lönesatsning och börja lyfta yrkeskåren till en nivå som motsvarar lärarnas utbildning, samhällsvärde och ansvar.

Det är också rätt att regeringen utmanar arbetsmarknadens parter att satsa på höjda lärarlöner. Men staten och skolans huvudmän i kommuner och fristående skolor måste nu samverka för att höja lärarkåren. Huvudmännen får inte luta sig tillbaka, eller backa undan när staten går in. Nu gäller det att ta ansvar!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.