Debatt
Skolkommissionen
30 augusti 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Skolkommissionen måste ställa sig på elevernas sida

Skolkommissionen vill uppnå en effektiv och likvärdig skola. Då får den inte blunda för att marknadsstyrningen orsakar problem och att konkurrensen om eleverna skapar vinnare och förlorare. Dessutom leder systemet till att kommunens resurser används ineffektivt.

Det här är en opinionstext

Frågar man lärare om vilka förändringar som skett under 2000-talet så beskriver de återkommande besparingar: på bibliotek och på speciallärare, med krav på större klasser och så vidare. Men, statistiken visar en helt annan bild: kostnaden per elev i grundskolan har ökat - över 40 procent realt under 2000-talet.

Hur är detta möjlig? En förklaring är att lagstiftarna gjort marknad av skolan. Skolorna ska konkurrera med varandra om skattemedlen vilket undergräver kommunens möjlighet att utnyttja sin skolresurser effektivt. Konkurrensen kunde vara kvalitetsfrämjande, med fritt val av skola och tillgång till idéburna skolor.

Men konkurrensen får negativa konsekvenser när den skärps av den svenska lagstiftningen som är unik genom att tillåta vinstsyftande skolkoncerner. Dessa drivs inte bara av att skapa vinst utan också av att växa på de lönsamma delarna av ”marknaden”. I takt med att den privata verksamheten växer förlorar kommunerna möjligheten till ett rationellt resursutnyttjande, men står samtidigt kvar med utbudsansvaret, att se till att alla elever har en skolplats.

En rättighetslagstiftning för friskolorna infördes 2010 och den innebär att varje elevplats på en fristående skola ersätts med snittkostnaden för den kommunala skolan. Men en koncern kan välja en utbudsnivå som säkrar fyllda klasser och fylld skola samt starta när en fördelaktig lokal blir tillgänglig. Medan kommunen ska erbjuda alla plats, både år med stora elevkullar och år med små och i alla delar av kommunen.

En konsekvens är att när kommunens kostnad per elev ökar för att nya skollokaler byggs i nya bostadsområden, måste ersättningen höjas motsvarande till de fristående skolorna. Dessa orimligheter påvisade Uppsala 2008 i sitt remissvar på propositionen Offentliga bidrag på lika villkor. Uppsala framhöll också att friskolorna överkompenseras för momsen. De får sex procent, trots att kostnaden är under tre procent.

Problemet begränsas inte till ineffektivt resursutnyttjande och att orimligt mycket av kommuners pengar måste föras till skolkoncerner. Marknadsstyrningen motverkar även skolors likvärdighet och skolan som en mötesplats för elever med olika bakgrund.

LÄS MER: ”Ni står på kommunens - inte elevens sida”. 

Konkurrensen om eleverna skapar vinnare och förlorare. Förlorare blir skolor på landsbygden och i förorter, skolor med lägre betygsresultat samt skolor med en hög andel synliga minoriteter. Med färre elever går dessa skolor miste om elevpengen som följer med varje elev, samtidigt som kostnader kvarstår när klasserna inte kan fyllas. De får också oftast en mer krävande elevsammansättning, samtidigt som den minskade tilldelningen tvingar skolan att dra ner på stödresurserna.

Konkurrensen om eleverna motverkar en allsidig elevsammansättning. När kommuner ändrar upptagningsområden för att skapa en mer allsidig sammansättning, tenderar elever med svenskt ursprung att välja bort den skola som var tänkt att bli mer blandad. Med skolkoncernernas etablering i Uppsala har nu den kommunala marknadsandelen krympt så att det inte längre är möjligt att anvisa alla  elever en plats i en kommunal skola. Obligatorisk skolval är därmed infört och segregationen har ökat ytterligare. Elever med lågutbildade föräldrar samlas allt mer på skolor med de största utmaningarna.

Ty lika söker lika: elever med svensk bakgrund väljer skolor där flest elever har svensk bakgrund och studiemotiverade elever väljer skolor där betygen är höga.

Nuvarande lagstiftning verkar inte vara till för att varje elev ska lyckas i skolan utan mer för att företag ska ges en ny marknad på gynnsamma villkor. Det kan inte vara samhällets mål med skolväsendet. Frågan blir om Skolkommissionen förmår att föreslå en befrielse från en vinstdriven marknadsstyrning och därmed ge rimliga förutsättningar för en skola som är effektiv, likvärdig och är en mötesplats för elever med olika förutsättningar och erfarenheter.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 30 augusti 2016 kl 05:45
Uppdaterad: 31 augusti 2016 kl 14:47

Skribenter

Bengt Sandblad
ordförande (S) respektive vice ordförande i barn och ungdomsnämnden, Uppsala 2003-2014
Boel Vallgårda
konsult med 25 års erfarenhet av socioekonomisk resursfördelning i Uppsala kommun och författare till SKL:s skrift om socioekonomisk resursfördelning till skolor