Skoldebatten behöver ett lågaffektivt bemötande

I en intervju om så kallat ”lågaffektivt bemötande” i skolan sade jag att rektor och lärare har ett stort ansvar för att upprätthålla trygghet och studiero på alla skolor. För att kunna ta detta ansvar måste, i synnerhet, lärarna känna trygghet i sina roller och att de har mandat att arbeta i enlighet med den kunskap och upparbetade erfarenhet som yrkeskåren har.

Dagens skarpa regleringar gällande tryggheten kombinerat med system för anmälan av skolor till Skolinspektion och Barn- och elevombudet (BEO) ställer höga krav på att lärare kan och vågar ingripa i oroliga situationer. Det är viktigt att det då är tydligt för lärare vad de kan och bör göra i ett akut läge. Osäkerhet riskerar att få negativa konsekvenser.

Nu kritiseras mitt uttalande hårt av en grupp psykologer som framhåller vikten av att elever bemöts lågaffektivt. Och detta trots att jag aldrig har sagt att ett sådant förhållningssätt inte naturligt kan ingå i den breda repertoar av bemötanden som en erfaren lärare har. Ett förhållningssätt bland många, eftersom eleverna är många och sinsemellan olika och situationerna skiljer sig åt.

Det är sorgligt att diskussionen kring skolan präglas av ett så högt tonläge. Skolan är kanske vår viktigaste samhälleliga institution och lärare och skolledare behöver därför ges de bästa förutsättningar att leva upp till ansvaret. Vi har tidigare sett skolan bli arena för politiska strider. Låt oss för allt i världen undvika att gräva ner oss i skyttegravar igen. Vi har samma mål: en skola som är trygg och säker och en stimulerande arbetsplats för såväl elever som personal.

Skolans arbetsprocesser ska utvecklas precis som på alla andra arbetsplatser. Sveriges Skolledarförbund går dock aldrig in och kommenterar de olika arbetssätt som rektorer och lärare väljer för att upprätthålla ordning och studiero på sin skola. Min enda ståndpunkt är att de arbetssätt man slutligen väljer att använda också måste vara väl förankrade hos alla som arbetar i skolan innan de implementeras.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.