Att behålla lärare och att locka till sig nya framställs gärna av skolans beslutsfattare som ett mycket svårt eller helt olösligt problem. Under många år har rektorer, skolchefer och skolpolitiker ryckt på axlarna och hoppats på det bästa, i stället för att faktiskt lösa uppgiften.
Förmodligen har man gjort så av rädsla för att de åtgärder som behövs kommer att kosta pengar. Låt mig därför upplysa om följande: Det kommer att kosta pengar.
I en artikel i Sydsvenskan nyligen redovisades den aktuella läraromsättningen i några skånska kommuner. Det är dyster läsning, där 15-25 procent lärare som slutar varje år verkar vara ett normalvärde. För att göra det väldigt konkret kan det innebära 5 till 10 lärarbyten under en elevs högstadietid. Det är dock inte storleken på läraromsättningen som är problemet, utan vad den orsakar. Elevernas studier blir rörigare, alltmer av rektors tid går åt till rekryteringar och varje ny lärare kostar mer än den som slutade.
När vi fackliga ombud lyssnar på våra medlemmars skäl till att byta jobb handlar det om två saker; lön och arbetsmiljö. Att åtgärda dessa båda problem kommer att kosta pengar men att inte åtgärda dem kommer att kosta ännu mer.
Lärare som stannar länge på en och samma skola har inte marknadsmässiga löner, utan kan ligga så mycket som 5 000 kronor under vad de kan få om de byter jobb. Det är en stor summa pengar, särskilt om man ser det ur ett livslöneperspektiv.
Lösningen måste vara att arbetsgivare ser till att de som stannar också får marknadsmässiga löner där behörighet och erfarenhet vägs in. Arbetsgivaren bör se det som ett val mellan att betala eller betala; antingen för kontrollerade löneökningar av trotjänare eller för stora löneökningar för okända nykomlingar.
Den andra frågan - den om arbetsmiljö - är svårare. Arbetsmiljöproblemen handlar inte bara om pengar, utan också om att slakta heliga kor i skolorganisationerna.
I en undersökning genomförd av Skolverket i våras, fick skolchefer och rektorer svara på frågan vilka förändringar som behövs för att förbättra den svenska skolan. Mycket riktigt handlar dessa idéer om just arbetsmiljö och löner. Sammanfattat tänker de tillfrågade rektorerna och förvaltningscheferna så här:
- Avlasta lärare så att de kan fokusera på att planera, genomföra och följa upp undervisningen. Detta kan göras genom att anställa stödpersonal och/eller genom att ha effektivare administrativa system.
- Särskilda lokala lönesatsningar till befintlig personal.
- Erbjuda anställda lön medan de utbildar sig.
- Underlätta för anställda att kombinera utbildning och arbete.
- En väl fungerande introduktion för nyanställda.
- Huvudmannen måste driva frågan om lärarrekrytering på central nivå och får inte lämna rektorerna att lösa detta själv.
- Alla satsningar behöver vara systematiska och långsiktiga.
Undersökningen visar att idéerna finns, både vad gäller problemet med att behålla anställda och gällande rekryteringen av nya lärare till yrket. Vad förklarar då den handlingsförlamning vi ser i beslutsfattandet?
Svaret hittar vi säkert delvis i kortsiktigt ekonomiskt tänkande och en oförmåga att se att en satsning på lärares löner och arbetsmiljö nu innebär att man slipper svårförutsedda höjningar av personalkostnaderna på längre sikt.
Ett ännu svårare problem tycks dock vara att tänka nytt kring lärarjobbets innehåll. Genom att förädla läraryrket så att det i så stor omfattning som möjligt handlar om undervisning, planering och efterarbete kan yrket göras attraktivare.
Den arbetsgivare som först tar steget, kommer också vara först med att sänka sin personalomsättning, skapa en stabilare skolgång för sina elever samt kan se fram emot en mer lättförutsedd budget.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
