Debatt
Pisa
14 december 2016 kl 13:37

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Skolans organisation viktigare än klassklyftor

Elevernas förutsättningar, som bakgrund och föräldrars utbildning, är viktiga förklaringar till de stora resultatskillnaderna i svensk skola. Samtidigt visar studier att det är möjligt för alla skolor att höja kvaliteten genom att organisera sig så som de framgångsrika skolorna gjort. Skolan skulle må mycket bra av att debatten handlade mer om det än om klassperspektiv.

Det här är en opinionstext

Ulla Hamilton
vd Friskolornas riksförbund

REPLIK Helen Hellmark Knutsson skriver om hur viktigt det är att lärarna gör sitt jobb och att det måste bli lockande för fler att välja läraryrket. Det är lätt att instämma i detta. Men det är också bråttom med att komma till rätta med lärarbristen. Det handlar om cirka 60 000 medarbetare inom bara några år. 

Det löses inte genom att enbart öka antalet utbildningsplatser, utan det krävs lösningar som innebär att lärarna finns på plats snabbare än de i genomsnitt 9 år som genomströmningen på lärarutbildningen ligger på. 

Teach for Sweden är ett intressant koncept som innebär att välutbildade personer kan byta karriär till lärare genom att jobba i skolan och samtidigt komplettera med pedagogik och didaktik, för att sedan efter två år ha sin lärarbehörighet. Kan inte detta koncept utvecklas än mer? Och varför kan vi inte öka möjligheterna att rekrytera lärare från till exempel andra länder inom EU?

Alla kan instämma i att lärare är viktiga. Det som händer i klassrummet, men också hur ledningen av skolan fungerar, är väsentligt. Skolor vars ledning jobbar med systematisk uppföljning av elevernas resultat har bättre resultat. Men alltför många skolor saknar sådan uppföljning.

Nu gläds alla år Pisa-resultaten. Kurvorna har vänt. Och visst är det glädjande. Men det finns anledning att känna oro när det gäller fokus i ”efter-Pisa-debatten”. Likvärdigheten har lyfts fram, vissa säger till och med att den svenska skolan har blivit mer ojämlik, det talas om ”kontrollerat skolval” och ökad segregation. Men Sverige, liksom övriga nordiska länder har en låg skolsegregation, det vill säga låg spridning avseende hur mycket den socioekonomiska sammansättningen varierar mellan skolorna.

Den svenska skolsegregationen är enligt PISA 2015 drygt 13 procent, lägre än OECD-genomsnittet på drygt 23 procent. Tittar vi på skillnaden mellan skolor när det gäller resultat ligger Sverige långt under OECD-genomsnittet. Den genomsnittliga mellanskolvariationen i OECD-länderna är 30 procent, i Sverige är den 16 procent. Den har ökat – det är sant. Men varför? Beror det på att vissa skolor har blivit mycket bättre eller beror det på att vissa skolor har blivit mycket sämre?  

Inomskolanvariationerna – det vill säga skillnaden mellan bästa och sämsta elever i en skola – ligger i Sverige betydligt över OECD-genomsnittet. Skillnaden inom skolor är således större än skillnaden mellan skolor. Enligt PISA ger variationen i elevprestationer också information om likvärdigheten i ett skolsystem. 

Ett värde högre än 100 visar att landet har en högre variation i resultat i naturvetenskap än OECD i genomsnitt. Sveriges värde är 117 procent vilket är högre än OECD-genomsnittet, dessutom ett av de högsta av alla OECD-länder. 

Även när enbart elever med inhemsk bakgrund analyseras visar det sig att resultatskillnaderna är stora i Sverige när det gäller naturvetenskap. Det betyder att den relativt höga variationen, enligt OECD, inte enbart beror på en hög andel elever med utländsk bakgrund. I läsförståelse är den totala variationen 112 procent, högre än OECD-genomsnittet och i matematik är variationen 101 procent, vilket är på samma nivå som OECD-genomsnittet. 

Det förvånar mig att det är så lite diskussion om vad som händer i klassrummet när resultatet ser ut på detta sätt. Var femte elev ligger på lägsta prestationsnivå i matematik och naturvetenskap, och nästan var femte i läsförståelse – hur kommer det sig?

Hur kommer det sig att skillnaderna kan vara så stora inom en skola och varför har den svenska skolan blivit sämre på det kompensatoriska uppdraget? Det om något kan komma att skapa ojämlikhet i förlängningen. 

Visst kan resurser spela roll, men hur resurserna används är minst lika viktigt. Vi vet att elevernas förutsättningar, som bakgrund och föräldrars utbildningsnivå, är viktiga förklaringar till de stora resultatskillnaderna. Samtidigt visar studier att det är möjligt för alla skolor att höja kvaliteten genom att organisera sig på det sätt som de framgångsrika skolorna gjort. 

Den svenska skolan skulle må mycket bra av att debatten handlade mer om detta än om klassklyftsperspektiv. Det finns ett viktigt uppdrag, och det är att se till att alla elever, oavsett bakgrund, kan nå sin fulla potential i den svenska skolan. Ett uppdrag skolan inte lyckas särskilt väl med om man får tro PISA. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 14 december 2016 kl 13:37
Uppdaterad: 14 december 2016 kl 14:39

Skribent

Ulla Hamilton
vd Friskolornas riksförbund