Utbildning

Skolans källkritik bör utökas med självkritik

Det är bra och viktigt att lära ut källkritik. Men lika viktigt i vår tid är att få elever att förstå hur lätt förhastade slutsatser, intuition och instinkter kan leda fel, skriver Lärarnas riksförbund och Gapminder. 

Människan är egentligen dåligt rustad för att kunna förstå världen. Vi lockas lätt av känslor i stället för förnuft. Många baserar därtill sin uppfattning på egna erfarenheter och fragmentarisk dramatik via medier. Detta utgör en mycket dålig grund för att förstå de globala perspektiven. Det krävs statistik – data och fakta från alla världens länder – för att förstå världens tillstånd och hur den utvecklas.

Stiftelsen Gapminder gör mätningar av allmänhetens kunskap om världen. År 2017 genomfördes en studie där 12 000 personer i 14 länder svarade på tolv basala kunskapsfrågor om global utveckling. 15 procent fick noll rätt. Ingen fick alla rätt. Det genomsnittliga resultatet var 2,2 rätt.

Den pågående offentliga debatten om en felaktig, snedvriden världsbild där fakta saknas och uppfattningar skiljer sig från verkligheten fokuserar på ”fake news” och faktaresistens. Som botemedel rekommenderas ofta faktagranskning och källkritik. Kritiskt tänkande och källkritik har sedan lång tid en central plats i det svenska skolsystemet och beskrivs som avgörande för att elever ska kunna skaffa sig en bild av världen som överensstämmer med verkligheten.

Något som ofta tappas bort i skoldebatten är vikten av faktakunskap. Det krävs grundläggande faktakunskaper för att kunna analysera ett ämne och bygga ny kunskap. Man behöver en basal förståelse för att kunna sätta saker i ett sammanhang och tänka kritiskt. 

Det är bra och viktigt att lära ut källkritik. Vi anser dock att det är minst lika viktigt att lära ut ”självkritik”. Elever behöver förstå hur ett snabbt, instinktivt och intuitivt tänkande gör att vi drar förhastade slutsatser utifrån tillgänglig information. När vi i stället borde tänka efter och ifrågasätta om antagandena baserar sig på representativ information och om slutsatserna följer en rimlig slutledning.

Praktisk vägledning ges i boken ”Factfulness” av Hans Rosling, Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund. Den utgör Hans Roslings sista insats som folkbildare och kartlägger praktiska knep för att hantera våra medfödda dramatiska instinkter genom att tillämpa självkritiskt tänkande och faktabaserade ramverk. Den visar hur instinkten att tänka på motsatspar gör att folk fortfarande delar in världen i u- och i-länder, trots att dessa grupperingar utgör ett förlegat sätt att förstå världen. 

Vi anser att lärares utbildning och fortbildning, i ljuset av kognitionspsykologisk forskning, också bör hantera frågan: ”Varför väljer vi människor spontant dramatik före statistik?”

Skolan är den givna platsen för att träna vanan att ödmjukt ställa källkritiska frågor som: ”Stämmer det? Hur vet vi det?” Och till detta självkritiska frågor som till exempel: ”Varför tenderar jag att tro på ett påstående men inte på ett annat? 

Elever i svenska skolan bör lära sig att värdesätta slutsatser som bygger på fakta. De bör lära sig de viktigaste globala proportionerna och långsamma trenderna som aldrig nämns i medier. De bör lära sig att utgå ifrån att fakta ofta är en färskvara i en föränderlig värld och att en faktabaserad världsbild ständigt måste uppdateras. 

De bör förstås också lära sig att skilja på känslor, åsikter och fakta. Känslor och åsikter är som de är. Fakta är påståenden som låter sig granskas. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.