REPLIK. Precis som Mia Heikkilä skriver i artikeln ”Pojkarna förlorar inte för att de är pojkar” spelar flera faktorer roll för pojkars sjunkande skolresultat. Ett helhetsperspektiv på eleven och skolsystemet är nödvändigt för att hitta likvärdiga och hållbara lösningar.
DEJA (Delegationen för jämställdhet i skolan, SOU:2009) visade att pojkar halkar efter i skolan på grund av grupptryck och genusnormerna för manlighet som gör att det inte anses tufft att plugga. De som kliver utanför antipluggnormen straffas därefter. För flickorna visar sig stressjukdomar och självskadebeteenden ha eskalerat i takt den med ökande betygsjakten.
Samhällets ojämlika socioekonomiska fördelning och strukturella rasism bidrar till problem även i skolan och maskulinitetskulturen finns i alla klasser och byggs redan under skoltiden upp som en identitet. För rasifierade killar som brottas med rasism, klass och stereotypa föreställningar om invandrarkillar är behovet av identitet och samhörighet viktigt, men oftast reduceras deras identitetsskapande till stigmatiserade invandraridentiteter för att markera en gräns att de inte tillhör (den vita) svenskheten.
Skolläkare, skolkuratorer och elevorganisationer vittnar om att elevhälsan är alarmerande dålig. Lärare larmar om att tung arbetsbörda försvårar möjligheten att möta elevers behov. Det bör vara grundläggande i utbildningspolitiken att se hur elevers psykiska tillstånd och arbetsmiljö hänger ihop med skolresultat. Därför, för alla elevers och lärares skull, måste skolor få resurser till mindre klasser, mindre läraradministration, mer av normkritik, modersmål, läxhjälp, specialpedagoger, anpassad studievägledning, elevhälsovård och skolbibliotek. Även mer av estetiska och idrottsliga ämnen för ett helhetsperspektiv på lärande och kunskap.
Gällande pojkar sjunker även läsandet, och nämnda satsningar kan öka både benägenheten att våga be om hjälp när saker i livet känns svårt samt lusten till läsandet och lärandet.
Skolverket påtalade redan 2009 (rapport 326:2009) nödvändigheten av normmedvetenhet och normkritisk kompetens hos lärare för att på allvar kunna verka för likabehandling och mot kränkningar, trakasserier och diskriminering. I undervisning och i den dagliga verksamheten reproduceras de normer som ligger till grund för samhällets ojämlikhet. Att bli medveten om hur och när detta sker samt att få pedagogiska verktyg att agera normbrytande/normkreativt är avgörande för ett framgångsrikt likabehandlingsarbete och en viktig del av skolans värdegrund.
Feministiskt initiativ vill att demokratiarbetet och tillgängliggörande resurser prioriteras för att skapa en likvärdig, kunskapshöjande och hälsosam skola. Vi är glada över att vi nu har partirepresentanter i flera av landets kommuner där det utbildningspolitiska arbetet kan gå i sådan riktning.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
