Landets politiker har, med starkt stöd från allmänheten, förklarat att läraryrket måste uppvärderas. Regeringens ”Lärarlönelyft” är ett första försök att på sikt rätta till felvärderingen av lärarkåren. Det är också en markering att huvudmännen inte klarat att lönesätta lärarna rätt.
Men tyvärr har Lärarlönelyftet ännu inte landat rätt. Hos alltför många skolhuvudmän tycks man vare sig ha viljan eller förmågan att satsa på riktigt. Det bekymrar mig att många kommuner inte skjuter till egna pengar och fördelar pengarna på olika sätt som inte är förankrade i lärarkåren. Att hjälpen med lönesättning av lärarna från statligt håll behövs är otvetydigt.
Regeringens satsning på tio extra miljarder kronor per år i statsbudgeten till kommunerna är avsedd att förbättra kvalitén i bland annat skolan. SKL gick snabbt ut sa att pengarna inte på långt när kommer att räcka till, utan att de skulle ätas upp av kommunernas underskott och försvinna i de ekonomiska slukhålen. Den reaktionen kunde man kanske förvänta sig, men den kan inte stillatigande tas för sanning.
Nu måste skolans alla arbetsgivare, i kommunerna och i friskolorna, satsa som det var tänkt med Lärarlönelyftets tre miljarder, som ligger utöver de tio extra miljarderna till kommunerna. De sviker sitt uppdrag och det man kommit överens om. Som det ansvariga statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S) säger måste kommunerna jämna ut de orättvisor som kan uppstå när kvalificerade lärare hamnar utanför det statliga lönelyftet, fastän de är kvalificerade.
Huvudmännen måste då skjuta till de resurser som behövs. De statliga pengarna ska fungera som katalysator! Man måste också vara tydlig med hur urval ska göras när flera lärare lever upp till kriterierna för Lärarlönelyftet.
Svensk skola står inför stora utmaningar. Fler och rätt utbildade lärare behövs. Enligt Skolverket finns 50 000 utbildade lärare som har valt att lämna skolan. För att få dessa lärare att återvända till skolan krävs det stora lönehöjningar. Det är det enda som på kort sikt kan locka lärare tillbaka. På längre sikt måste man också förbättra den tuffa arbetsmiljön.
Det är arbetsgivarnas, kommunernas och friskolornas, ansvar att klara en tillräckligt stor lärarförsörjning. Och det har man inte klarat hittills. Men vill man ha kvar makten över skolan så får man baske mig ta det ansvaret!
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
