Skatter

Skattebetalarna: ”Det finns goda skäl att oroa sig”

Det är påtagligt att Januariöverenskommelsen (JÖK:en) är konstruerad för att göra alla nöjda. Det låter kanske lovande. Men frågan är hur det kommer bli i praktiken, skriver Skattebetalarnas vd Christian Ekström.

Efter en lång väntan har vi så en ny, eller snarare nygammal, regering på plats. I veckan presenterade statsminister Stefan Löfven regeringsförklaringen i riksdagen. Mycket var känt från JÖK:en. Mest påtagligt är att alla ska få, inte bara något, utan ganska mycket. JÖK:en innehåller en hel del – inte minst avskaffad värnskatt och sänkta marginalskatter – som är värt rungande applåder från Skattebetalarnas del av läktaren. 

Men det är påtagligt att uppgörelsen är konstruerad för att göra alla nöjda. Bland annat utlovas en ny stor skattereform som ska ”främja jobb och konkurrenskraft, utjämna klyftor och öka jämlikheten, trygga välfärden och bidra till att klimat- och miljömålen nås.” Det låter kanske lovande. Men frågan är hur det kommer bli i praktiken. 

Och det är här problemen framträder. Först och främst ligger tyngdpunkten i överenskommelsen på utgiftsökningar av olika slag. Norrbottniabana, höghastighetståg, familjeåterföreningar, LSS med mera är – oavsett vad man tycker om förslagen i övrigt – kostsamma. Därtill kommer utlovade skattesänkningar. Sänkta skatter, alltså att låta den som förtjänat pengarna behålla en större del av dem, är ingen kostnad men förvisso en minskad intäkt för staten. 

Ett annat problem är att det går att tolka in lite vad som helst i den överenskommelse som regeringen skrivit tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna. Speciellt då de partier som ingått JÖK:en har väsentligt olika syn på just detta med jobb, konkurrenskraft, klyftor och välfärd. Det krävs inget geni för att förstå att det kan bli problematiskt framöver när olika mål ska ställas mot varandra. 

Om ”utjämnade klyftor och ökad jämlikhet” betyder fler i arbete och sänkta marginalskatter är det positivt och helt nödvändigt. Om det innebär att pressa samman redan små inkomstklyftor eller att höja kapitalskatter är det mindre bra. Det ligger tyvärr i farans riktning att denna skattereform i jämlikhetens namn kommer att innehålla ett återupplivande av gamla, på goda grunder skrotade, skatter såsom fastighetsskatten, förmögenhetsskatten eller arvs- och gåvoskatten. Det vore oerhört olyckligt såväl för den enskilde som för Sverige.

På miljöområdet riskerar skattereformer som ska ”bidra till att klimat – och miljömålen nås” betyda mer skattepengar till olika miljösatsningar oavsett hur ineffektiva de är, på skattebetalarnas bekostnad. Regeringen har varit tydlig med att skattesänkningar på arbete ska växlas mot höjda miljöskatter. Men svensk klimatpolitik har kritiserats, nu senast av Riksrevisionen, för att vara ineffektiv och mer inriktad på symbolpolitik än att få största möjliga effekt av varje skattekrona. Och ineffektiva miljöskatter som drabbar vanligt folk är en paradgren för Miljöpartiet.

Förra mandatperioden såg Miljöpartiet med Socialdemokraternas goda minne (trots vallöften om motsatsen) till att Sverige fick världens högsta bensinskatt. Risken är stor att den höjs ännu mer. Och Stefan Löfven har utlovat att den kritiserade flygskatten – som Moderaternas och Kristdemokraternas budget avskaffade – ska återinföras snarast möjligt. Det är svårt att förstå hur ytterligare skattehöjningar på bilism och flyg rimmar med regeringsförklaringens skrivelse om att det ska gå att leva, bo och arbeta i hela landet och att målet är inte bara är att hela landet ska leva, utan också växa. 

Kort sagt är det för tidigt att vare sig jubla eller gråta över regeringsförklaringen. Men det finns goda skäl att oroa sig. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.