FN:s klimattoppmöte har just avslutats. Många utmaningar fanns på agendan, med fokus på åtgärder för minskade utsläpp av koldioxid. Detta kan göras på många sätt och alla behövs; utfasning av fossila bränslen, mer förnybar energi, infångning av klimatgaser, energieffektivisering och effektiv avfallshantering. För att vi ska klara klimatmålen och få ett mer hållbart samhälle behöver vi använda naturresurserna smartare, och övergå till en mer cirkulär ekonomi, därför är avfallet viktigt.
Ett hållbart samhälle kräver hållbar produktion och konsumtion och att avfallet minskar till förmån för mer återanvändning och återvinning, i enlighet med EU:s avfallshierarki. Den förordar också att avfallet som återstår ska nyttiggöras, genom att energin tas tillvara som el och värme. Det sista steget i avfallshierarkin är deponi, vilket har en mycket negativ påverkan på klimat och miljö.
För en mer hållbar produktion och konsumtion behöver återanvändning och återvinning öka. Det skulle också enligt utredningsuppdraget vara syftet med en skatt på avfallsförbränning. Varför är den då inte ett bra styrmedel för att åstadkomma detta?Produkter måste redan från början göras mer anpassade för återvinning. Det kan inte en skatt på avfallsförbränning åstadkomma. Här krävs istället utökat producentansvar.
De energiföretag som återvinner energin ur avfallet till el och fjärrvärme kan inte påverka mängden avfall. Det måste ske redan i producent- och användarledet. När avfallet väl har kommit till förbränningsanläggningen är den bästa åtgärden att ta vara på energin. En skatt på förbränning av avfall kan inte överföras från anläggningsägarna till de aktörer som ger upphov till avfallet. Skatten skulle därför sakna effekt och bli rent fiskal.
Den offentliga utredning som hade i uppgift att utreda en skatt på förbränning av avfall avfärdade den med just ovanstående argument. Regeringen valde trots det att gå vidare och remitterade förslaget. När remisstiden nu har löpt ut är det tydligt att motståndet mot avfallsförbränningsskatten är kompakt.
Samtliga relevanta myndigheter avstyrker förslaget. Däribland Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Skatteverket, Konkurrensverket och Kommerskollegium. Även Sveriges Kommuner och Landsting liksom nästan alla de näringslivsorganisationer som har yttrat sig. Genomgående framförs att skatteförslaget inte är ett ändamålsenligt styrmedel för att uppnå de klimat-, energi- och avfallspolitiska målen.
Med tanke på att så gott som alla remissinstanser avstyrker skatt på avfallsförbränning och betonar att insatser måste ske i tidigare led föreslår vi att regeringen stoppar förslaget. Utred istället hur avfallet verkligen kan minska och materialåtervinnas. En bärande princip för ekonomiska styrmedel inom klimat, energi och miljö är att det är förorenaren som ska betala. Det är en effektiv och eftersträvansvärd princip som bör vara vägledande i en sådan utredning.
Istället för skatt på förbränning förordar Energiföretagen ett utökat producentansvar, inte bara för förpackningar, och incitament för konsumenter att sortera bättre. Det ska vara lätt att göra rätt.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
