Höghastighetståg inte enda vägen för Skåne

De planerade nya stambanorna för höghastighetståg, de som förbereds i den så kallade Sverigeförhandlingen, är en framtidsinvestering. 

Med snabba och säkra förbindelser knyts landet ihop.  Precis som när de gamla stambanorna för mer än hundra år sedan drogs fram skapas nya attraktiva platser för bostäder och företagsetableringar.

Med höghastighetståg som kör i upp till 320 km/timmen kapas tiden till under två timmar Göteborg-Stockholm och under två och en halv timme Malmö-Stockholm.

De snabba regionaltågen på kortare sträckor kan ge ännu större skillnad mot i dag – kanske 35 minuter Kristianstad-Malmö mot minst en timme i dag, för att ta ett exempel.

Vinsterna jämfört med dagens trafik är uppenbara, till detta tillkommer dynamiska positiva effekter. Förutom att eldrivna transporter är bättre än fossileldade motorer. 

Utmärkt, men ack så dyrt. Den beräknade kostnaden har stigit ordentligt och anges i dag till spannet 190-320 miljarder. En hisnande summa. Och en osäker summa där spannet i beräkningen är lika stort som totalsumman beräknades till en gång i tiden.

På ett torg i Visby lanserades Sverigebygget av Alliansledarna i juli 2014 med ballonger och allt. Sverige skulle satsa på ett höghastighetssystem mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. 

Hela Sverige skulle knytas samman och större arbetsmarknadsregioner skulle skapas. En bärande del av Sverigebygget var ett ökat bostadsbyggande och finansiering skulle ske utanför den vanliga planen för infrastruktur. 

Efter valet 2014 bekräftade Löfvens regering Sverigebygget och döpte om det till Sverigeförhandlingen. Med stöd från två regeringar och därigenom en tydlig majoritet i riksdagen, har Sverigeförhandlingen rullat på. 

Nu har buden från förhandlingspersonerna landat hos kommuner och regioner och den 14 mars börjar förhandlingen på riktigt när motbudet från kommuner och regioner kommer in.

Bara den beräknade fördyringen ställer krav på att man granskar ekonomi och teknik. Det får ju inte bli en ”gökunge” som trycker ut övriga nödvändiga investeringar, som infrastrukturminister Anna Johansson (S) uttryckte det. 

Inte minst Skåne, med det stora upparbetade behovet av investeringar i infrastruktur har anledning att frukta en sådan utveckling.

Skåne har en stark befolkningstillväxt och ökande trafik på väg och järnväg. Kollektivtrafiken har på ett par decennier fördubblats och planeras fördubblas en gång till. Samtidigt är motorvägarna i västra Skåne hårt belastade.

Innan slutgiltigt beslut om Sverigeförhandlingen måste den stora fördyringen granskas och osäkerheten minskas. 

Men det finns också skäl att granska än modernare alternativ, som magnettågstekniken. Kanske blir det inte mycket dyrare med dessa som då kan gå ännu snabbare och ytterligare sänka restiden?

Men med stigande kostnader måste också hela projektet prövas noga. Även om man är beredd att lägga så mycket på infrastrukturinvesteringar är det inte säkert att detta är det bästa.

Ta Skåne som ett exempel: anta att man använde 50 miljarder av kostnaden för höghastighetsstambanan i Skåne, vad skulle man då få för pengarna?

Det handlar till att börja med om ett antal investeringar som i princip ingår i Sverigeförhandlingen, men som behöver göras i vilket fall som helst:

• Fyra spår Lund till Hässleholm: 12 miljarder (redan i plan finns sträckan Malmö-Lund 4,6 miljarder)

• Skånebanan, dubbelspår Helsingborg-Hässleholm: 7 miljarder

• Skånebanan, dubbelspår Hässleholm-Kristianstad: 1,7 miljarder. 

Summa: 20,7 miljarder.

Men utöver det skulle man få råd med fler järnvägsinvesteringar:

• Dubbelspår Västkustbanan: 2-5 miljarder

• Ystadbanan, dubbelspår Lockarp-Svedala: 0,8-1,2 miljarder

• Trelleborgsbanan, dubbelspår Lockarp-Trelleborg: 1,9 miljarder

• Sturupspendel: 2,4 miljarder

• Yttre godsspår vid Lund och Lomma: 3 miljarder

• Simrishamnbanan: 4-5,6 miljarder. 

Summa: 14,1 – 19,1 miljarder.

Och väginvesteringar, varav redan i plan 750 miljoner:

• Tre filer på E6 Helsingborg-Malmö: 1,2-1,8 miljarder

• Superbussjusteringar: 1-1,2 miljarder

• E22 motorväg Fjälkinge-Gualöv: 450 miljoner

• E65 motorväg Svedala-Börringe: 300 miljoner

• E22 motorväg Fogdarp-Hörby norra: 250 miljoner

• E6 ringled Trelleborg: 370 miljoner

• Hamnanslutning Ystad med nedsänkning: 120 miljoner. 

Summa: 3,7-4,5 miljarder

Det innebär sammanlagt ett paket på 38,5-44,3 miljarder. Därmed skulle man kunna avsätta 6-12 miljarder för att sätta igång den andra förbindelsen över Öresund mellan Helsingborg och Helsingör. 

Den investeringen på beräknade 44 miljarder kommer att kunna finansieras med brukaravgifter, precis som Öresundsbron betalas av användarna och beräknas vara betald 2034/35. 

Alternativt kan dessa miljarder användas till bland annat elektrifierade vägar för eldrivna lastbilar och bussar.

Utöver HH-förbindelsen så skulle man ha ett Skåne som står rustat med fungerande järnvägar och vägar – där mer än 40 miljarder satsats på järnväg och 4-5 miljarder på vägar. En sådan investering gör det möjligt för Skånes befolkning och ekonomi att växa. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.