Striden om LSS Hela debatten

”Skandal om assistansen blir kommunal”

Många unga i dagens samhälle drömmer om att kunna jobba och bo på olika orter under sin livstid och sitt yrkesliv. Men för personer med funktionsnedsättning som är i behov av personlig assistans krossas dessa drömmar om assistansen kommunaliseras.

Vi i Förbundet Unga Rörelsehindrade ser att det skulle vara förödande om assistansen helt skulle kommunaliseras. Som Sverige ser ut i dag skulle det innebära att intentionerna i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, inte skulle efterlevas. Inte heller rättigheterna enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning skulle kunna nyttjas.

Hur konstigt det än låter är bedömningarna runt om i landet olika – att du får assistans i en kommun innebär inte att du får det i en annan – och fler kommuner avslår i dag ansökningar med motiveringen att de inte har råd. Det är minst sagt både orättvist och rättsosäkert för individer som är i behov av personlig assistans.

Det har länge varit uppe på dagordningen att den personliga assistansen ska få staten som enda huvudman, vilket tidigare har setts som något positivt av både regeringen och funktionsrättsrörelsen. Men på finansminister Magdalena Andersson (S) låter det nu som att en kommunalisering av den personliga assistansen helst skulle ha skett i går (SVT Rapport 17/10). Detta trots att vi från funktionsrättsrörelsen protesterar högljutt. Dessa uttalanden från finansministern är ett tecken på att man inte lyssnat på funktionsrättsrörelsen överhuvudtaget.

Vi i Förbundet Unga Rörelsehindrade ser ingen rimlig anledning till att lägga över ansvaret för den personliga assistansen helt på kommunerna. Att garantera rättigheter är statens ansvar. Visst skulle kostnaderna bli lägre för staten, men till vilket pris? Behovet av assistanshjälp är detsamma och kostnaderna likaså. Kvaliteten skulle bli sämre och personer med behov av stöd skulle få mindre assistans, vilket riskerar att leda till direkt fara för individen samt isolering och utanförskap.

Situationen inom den personliga assistansen som den ser ut i dag är krisartad och akut. Lagen har urholkats, fler och fler blir av med assistansen och i stället för ett liv med självbestämmande, frihet och möjligheter, hamnar man i en situation där man ständigt är beroende av familj och släkt. Kanske får man inte ens möjlighet att arbeta eller studera. Konsekvenserna är många och svåra för de som drabbas av nedskärningarna och förlorar sin assistans.

Barn-, äldre-, och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) bemöter ofta kritiken genom att hävda att hon och regeringen inte fattat beslut som haft inverkan på de indragningar som nu sker inom assistansen. Men i stället för att strunta i att göra någonting, tycker vi i Förbundet Unga Rörelsehindrade att ministern och regeringen omgående ska fatta beslut som stoppar den obehagliga utvecklingen inom assistansen, där två om dagen blir av med sin assistans, majoriteten av dem trots att det finns uppenbara behov.

Regeringen kan inte fortsätta att hänvisa till utredningar som ska vara klara om ett år innan man kan göra någonting. Situationen som många som blir av med assistansen hamnar i är krisartad och akut. Den situationen skulle bara eskalera om assistansen kommunaliserades.

Kommunalisera inte assistansen och stoppa försämringarna nu! Det gäller liv som inte kan levas fullt ut, det gäller mänskliga rättigheter som tas ifrån en, det gäller självbestämmande som man bara kan drömma om utan assistans.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.