”Skam att psykiskt sjuka får sämre vård vid fysisk sjukdom”

Det är en skam att psykiskt sjuka får sämre vård än andra, då de drabbas av fysisk sjukdom. Det finns hårresande berättelser från människor, som har varit utsatta för just detta. Det har jag aldrig kunnat skriva om inför risken att tangera min tystnadsplikt som psykolog. 

Men i den här debattartikeln kan jag använda mig själv som exempel. Under en period av mitt liv fick jag leva med svår depression kombinerat med djup ångest. Vid ett tillfälle när jag är inlagd på psykiatrisk klinik – Näl i Trollhättan – och hemma på permission, drabbas jag mycket plötsligt, av kraftig yrsel och börjar andas stötvis och flämtande. Med hjälp av familjemedlemmar, tar jag mig tillbaka till den psykiatriska kliniken.

En läkare undersöker mig och lämnar oss utan kommentarer. I min journal skriver denne läkare bland annat: ”Mycket plötslig debut av kraftig yrsel och andfåddhet. Sökte och hade då ett väldigt lågt blodtryck, systol 70 . Togs en del blodprover. Man hittade ingenting utan bedömde det hela som möjlig utsättningssymtom av mediciner.”

Yrseln och andfåddheten försvinner ,men jag får under veckan som följer mer och mer ont i höger underben. När jag vid ett par tillfällen påtalar detta för personalen får jag svaret: ”Du har kramp. Ta stöd med ryggen mot en vägg och sträck ut benet”.

Nästa gång, som jag är hemma på permission åker min hustru och jag in till Uddevalla sjukhus och träffar en specialist. Han säger direkt: ”Du har fått blodproppar”.  I min journal går att läsa röntgen visar att”patienten har en utbredd djup ventrombos  på höger underben. Dessutom bilateral lungemboli.”

Jag hade inga behov av att ställa någon till svars för den bristande uppmärksamheten eller brist på åtgärder, som jag möttes av då jag akut kom tillbaka till den psykiatriska kliniken. Men kanske berättar det något om, att jag då tillhörde den patientkategori, som dåvarande generaldirektören vid Socialstyrelsen, Lars-Erik Holm, slår larm om sommaren år 2010, när han skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet: ”Psykiskt sjuka får sämre vård än andra då de drabbas av fysisk sjukdom” Han fortsätter: ”För att nå en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen bör sjukvården prioritera dem som har störst behov. Psykiskt sjuka är en extra utsatt grupp, som bör ges särskild uppmärksamhet inom vården. Socialstyrelsens senaste utvärdering av den psykiatriska vården tyder på det motsatta. Personer med psykisk sjukdom dör betydligt oftare än andra i somatiska, det vill säga kroppsliga sjukdomar.”

Nu har jag varit psykiskt frisk under flera år. Jag promenerar 6-8 kilometer nästan varje dag. Märker under ett par promenader – nu i slutet av oktober – att jag helt tappar ork i uppförsbackar. Då tar jag kontakt med vården och åker till akuten på Näl i Trollhättan. Där får jag ett fantastiskt omhändertagande av all personal. 

Undersökande läkare gjorde ett lysande arbete och hittade en blodpropp i ljumsktrakten av mitt högerben. Han sa: ”Vi måste röntga dina lungor.”

Ett par timmar senare genomfördes en skiktröntgenundersökning, som visade på blodproppar också i mina lungor. Jag övervakades en natt och fick sedan åka hem med adekvat behandlingsupplägg.

Hanteras psykiskt sjuka fortfarande, när de drabbas av kroppslig sjukdom, vanligtvis undermåligt? Ja, dessvärre har ingen förändring ägt rum.

I Läkartidningen år 2018 skriver Jarl Torgersson, docent, överläkare och Lise-Lotte Risö Bergerlind, specialist i psykiatri under rubriken: ”Markant somatisk översjuklighet vid allvarlig psykisk sjukdom.” De fortsätter: ”Patienter med allvarlig psykisk sjukdom är en i somatiskt hänseende vanlottad grupp i svensk sjukvård.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.