Sju steg till en mänskligare cancervård

Helt säkert vet du som läser detta att det är fredagen den 13 november i dag. Kanske vet du också att det är ”World Pancreascancer day”. Men vet du varför denna dag uppmärksammas världen över?

Den behövs för att uppmärksamma en av de mest dödliga cancersjukdomarna. Endast cirka 5 procent överlever sin femårsdag efter det de fått diagnosen pankreascancer (cancer i bukspottkörteln). Det är en sjukdom som förblir lika dödlig decennium efter decennium.

Det är dystra fakta speciellt när vi vet att de flesta andra cancersjukdomar visar att läkarvetenskapen vunnit avgörande framsteg vad gäller att forska fram metoder som leder till tillfrisknande. Varför är det så? Behöver det vara så illa?

Att så små framsteg har gjorts beror dels på att pankreascancer är svår att upptäcka i tid och är i sig själv aggressiv när den fått fäste, men det beror också på eftersatt anslagstilldelning för forskning.

År 2012 avled 1 703 personer i pankreascancer i Sverige, vilket placerar den på fjärde plats i dödsligan av cancersjukdomar! Om inga forskningsframsteg görs kommer pankreascancer vara den cancerform som skördar näst flest liv av alla om cirka 15 år. 

Finns det hoppfulla tecken som kan ses i skyn? Ja, på EU-nivå börjar politikerna förstå att något måste till. I Sverige bjöd Cancerfonden in till ett heldagsseminarium i går torsdag i syfte att stimulera till mer forskning. Även landstingen arbetar målmedvetet med att koncentrera cancerkompetensen till ett sjukhus per region samt att korta ner tiden från misstanke om cancer till första behandling. 

Även om kompetenta läkare och forskare får utökade ekonomiska resurser för att finna fler och bättre sätt att upptäcka och stävja pankreascancer, kommer det ta många år innan resultaten kan tillämpas praktiskt. 

Vad kan göras redan nu för att underlätta för de drabbade av en så allvarlig form av cancer som pankreascancer? Vi uppmanar politiker och ansvariga inom den svenska sjukvården att:

1. Se pankreascancer som en akut sjukdom.

2. Se till att alla drabbade av pankreascancer har en och samma patientansvarig läkare, även på en tillämpad nivå, så att kontinuerlig kontakt möjliggörs.

3. Uppmärksamma och utvärdera orsakerna till de alltför ofta förekommande behandlingsmissarna som drabbar pankreascancerpatienterna. De som uppstår kanske på grund av de många läkarbytena. Få läkare är det som lär känna patienten annat än genom att läsa patientjournalen. 

4. Ge pankreascancerpatienter, både dem som opererats och dem som går på annan behandling, snabbfil in i vårdsystemet. De drabbas väldigt ofta av olika svåra och akuta komplikationer. I dag får man som patient rekommendationen att söka akutvården när en komplikation tillstöter för att över huvud taget nå kontakt med en läkare inom rimlig tid. Även om akutvården fungerar och är kompetent har dessa läkare ofta begränsade erfarenheter av just de komplikationer som är vanliga hos pankreascancersjuka.

5. Lös problemet med kontaktsjuksköterskor. Även om det talas mycket om behovet av kontaktsjuksköterskor (en mycket viktig funktion för patienterna) så är underbemanningen kronisk, och de kontaktsjuksköterskor som tillförordnas får ofta rycka in i akuta underbemanningssituationer på andra håll.

6. Skapa professionella stödgrupper för behandlingspersonalen som hjälper obotligt sjuka människor, som pankreascancersjuka. Det är oansvarigt att begära att dessa personer ska kunna vara engagerade och lyssnande när de inte får möjlighet att hantera sina egna känslor av otillräcklighet. 

7. Tänk större om vad det faktiskt innebär att vara dödsmärkt cancerpatient. Ett holistiskt synsätt utgår ifrån att även våra känslor och tankar påverkar vårt sjukdomsförlopp. En patient som är medveten, insatt och lyssnad på får förbättrad livskvalitet. En sjukvård som inte ser och har tid för att stimulera denna del av läkningsprocessen kommer alltid förbli dyr och ineffektiv, hur mycket man än håller koll på pengarna.

Vår dröm är att politiker, beslutsfattare och utbildningsväsendet inom sjukvården lånar fler förebilder från serviceyrkena snarare än från den tillverkande industrin i utvecklingen av vården. Att fokus är på patienternas behov och livskvalitet snarare än på ekonomiska kontrollsystem.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.