I söndags presenterade SVT en undersökning där de flesta kommunstyrelseordförande var positiva till propositionen om ett lagstiftat kommuntvång att ta emot flyktingar. Jag är en av de som inte är det.
Lagstiftning ska användas restriktivt, särskilt om det inskränker det grundlagsfästa kommunala självstyret. Den nya lagstiftningen kommer att få en mycket begränsad effekt och drabbar i stället det kommunala självstyret.
På SKL:s kongress oktober vara alla med ordföranden Lena Micko (S) i spetsen rörande överens om att det kommunala självstyrets stora betydelse. Nu låter det annorlunda.
Tjänstemännen i Täby arbetar hårt och trollar med knäna varje timme för att lösa den akuta flyktingsituationen. Det saknas bostäder, HVB-hem, SFI-lärare, socialsekreterare och mycket annat.
Resurserna är slut och de tillfälliga lösningarna permanentas. Täby kommer få mycket stora svårigheter att klara sitt åtagande gentemot länsstyrelsen och Migrationsverket.
Självklart kommer vi att göra allt för att kunna klara det beting som vi tilldelats. Samtidigt vet jag att situationen är minst lika ansträngd i andra kommuner. I debatten verkar det finnas en tro att inte alla kommuner hjälper till. Det är felaktigt.
Alla kommuner tar emot ensamkommande flyktingbarn. Av landets 290 kommuner har 278 frivilliga avtal med länsstyrelsen och Migrationsverket om att ta emot flyktingar med uppehållstillstånd. De kommuner som inte har det i dag är förhållandevis små.
Det innebär att en tvångslagstiftning skulle i princip inte påverka fördelning alls och sannolikt skulle det gå att få med samtliga på frivillig basis.
Samtidigt finns det en djup okunskap om situationen i kommunerna hos riksdagenspolitiker. Ulla Andersson ekonomisk talesperson för Vänsterpartiet twittrade i helgen ”Täby kommun med 70 000 invånare har tagit emot 30 ensamkommande, nu lyfter kommunalrådet krav på att stänga gränsen. Systemkollaps?”.
I år har Täby hitintills tagit emot drygt 215 ensamkommande barn trots vårt avtal om 37 platser. Under nästa år är fördelningen 301 platser. Det är en ökning med 713 procent. Vårt avtal om nyanlända är 106 personer för detta år.
Nästa år föreslås den att bli 273 nyanlända. Det är en mer modest ökning med bara 157 procent. Det ska tilläggas att trots påtaglig nybyggnation har Stockholmsregionen akut bostadsbrist med över 515 000 personer i bostadskö.
Det motsvarar nästan hela Göteborgs befolkning. Även riksdagspolitiker måste förstå att en sådan kraftig ökning får stora konsekvenser särskilt när det inte finns några lediga bostäder i hela länet.
För att lösa flyktingsituationen är det viktigt att utgå från fakta. Att utgå från partsinlagor eller mytbildning gör att felaktiga åtgärder vidtas och ofta försent. Alla måste förstå att läget är ansträngt överallt.
Eftersom staten inte längre har kontroll på sin egen verksamhet gällande flyktingssituationen skjuts problemen över till kommunerna. Precis som statsministern uttryckte att han och staten behöver ett andrum behöver kommunerna det också.
Det är dags att Stefan Löfvén agerar och stänger gränsen tillfälligt. Att permanent bo i en gympasal eller i ett tältläger är inte bara skadligt för integrationen utan också för tilltron till samhället.
Kommunerna måste få en rimlig möjlighet att hantera och hjälpa alla de som redan befinner sig i Sverige. Strukturen för mottagandet måste fungera, inte minst när det gäller bostäder.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
