Debatt
Tiggeriförbud
23 april 2019 kl 19:05

”Situationen för redan utsatta har blivit sämre”

Nazisterna kan marschera på våra gator men fattiga romer från östeuropa förbjuds att sitta och be om hjälp. Det kan inte bli tydligare hur långt normaliseringen av rasism och antiziganism har nästlat sig in i vårt samhälle, skriver Joakim Månsson Bengtsson (Fi).

Det här är en opinionstext

Allt fler kommuner har fattat repressiva beslut mot fattiga EU-medborgare som ber om hjälp för sin och sin familjs försörjning utanför butiker, trots att vi vet vad förbudshysterin lett till. I Vellinge som var först ut med ett tiggeriförbud vittnar kvinnan som bad om hjälp från förbipasserande i kommunen om att bemötandet hårdnat.

Precis som vi i Feministiskt initiativ och många människorättsorganisationer hävdat blir just resultatet av förbud ett hårt klimat och normaliserad antiziganism. Spottloskor, kränkande utskällningar och hot tillhör vardagen – även för dem som ber om hjälp i övriga Sverige.

Nyligen rapporterades att Sölvesborg och Katrineholm också fattat beslut om ett tiggeriförbud på vissa platser. Näst på tur står Bromölla och Munkedal. Besluten har inte fattats av annan anledning än att påverka situationen i resten av Sverige.

Moderater och sverigedemokrater, ni har lyckats. Situationen för redan utsatta har blivit sämre i princip överallt. Fattiga får svårare att klara sig och hjälpinsatser från ideella föreningar ifrågasätts. Därför uppmanar jag resten av Sverige följande: Ryt ifrån! Ett människorättsryt från alla håll är vad som behövs nu.

Som Feministiskt initiativ liksom Amnesty, Civil Right Defenders och många andra organisationer informerat om finns det lösningar som är baserade på de mänskliga rättigheterna – till skillnad från förslaget om tiggeriförbud, som bygger på fördomar och myter om romer från Bulgarien och Rumänien som lever i utsatthet i Sverige.

Lösningen består av långtidshärbärge och samhällsguidning. Det är ingen försöksverksamhet: Vi vet redan från empirisk och beprövad erfarenhet att det fungerar. Lund och Gotland är de tydligaste exemplen. Här har människor som satt och bad om hjälp fått jobb och bostad. Inkludering på arbetsmarknaden och utbildning är vägen ut ur den fattigdom alltför många i EU befinner sig i. Det gör dessutom härbärgen och samhällsinsatserna till investeringar.

Det handlar om ett ställningstagande. Antingen gör man som moderater och sverigedemokrater samt vissa socialdemokrater och helt enkelt vägrar lyssna till fakta och mänskliga rättigheter. Eller så lyssnar man in förslagen som lindrar och hämmar såväl lidande som människorättskränkningar och fattigdom. Allt handlar om att ge möjligheter.

När människor jagas med avhysningar från buske till buske berövas de på möjligheter och deras mänskliga rättigheter kränks ständigt. När de i stället får tillgång till möjligheterna som ett långtidshärbärge erbjuder visar erfarenheterna på att de får arbete och mer hållbara boendeförhållanden.

Nu får det vara nog, jag uppmanar samtliga blåbruna och rödblåbruna kommuner att ta sitt förnuft till fånga.

Nazisterna kan marschera på våra gator men fattiga romer från Östeuropa förbjuds att sitta och be om hjälp. Det kan inte bli tydligare hur normaliseringen av rasism och antiziganism har nästlat sig in allt för långt i vårt samhälle.

Som kandidat till Europaparlamentet kommer jag bidra till att uppmärksamma detta och föreslå lösningar på EU-nivå såväl som på nationell nivå. Det är ett parallellt arbete som måste till. Eftersom de mänskliga rättigheterna är universella ska de respekteras och tillgodoses för alla i alla länder. EU behöver reagera och det behöver vi i Sverige också göra.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.