En bakgrund till att regeringen i en fullt utbyggd reform årligen satsar sex extra miljarder till de skolor som har störst behov är den minskande likvärdigheten i svensk skola. Under flera år har Sverige sett sjunkande skolresultat i nationella tester och internationella, som PISA och TIMSS. Inte minst PISA 2015 visade att likvärdigheten kraftigt försämrats de senaste åren – trots en återhämtning i kunskapsresultat.
Man kan också se denna satsning som en sista möjlighet för dagens huvudmän att få fortsätta ansvara för skolan. De skolansvariga ute i landet drunknar i utmaningar. Det krävs en nationell överblick och ett nationellt ansvar för den svenska skolan. Trots att flera årtionden förflutit sedan huvudansvaret för skolan lades på den kommunala nivån finns ett berättigat missnöje med hur resurserna används och vilka förutsättningar som ges för skolans kunskapsuppdrag. Staten har till slut börjat agera och styra resurstilldelningen alltmer. Den statliga lärarlönesatsningen var ett exempel, det statliga inrättandet av karriärtjänsterna ett annat.
Det statsbidrag för ökad likvärdighet, som Skolkommissionen tidigare föreslagit, ska administreras av Skolverket. Sex miljarder kronor ska öronmärkas för undervisning och elevhälsa i grundskola och förskoleklass och ska fördelas till landets kommuner fram till 2020.
Jag ser det också som mycket viktigt att regeringen kräver att kommunerna måste lova att inte sänka sina egna kostnader för undervisning och elevhälsa när de ansöker om de extra resurserna. Det är en viktig faktor för att likvärdigheten ska ökas och resultaten förbättras.
Regeringen har varit tydlig med att huvudmännen måste involvera de fackliga parterna i arbetet att ta fram en plan för hur de extra resurserna bäst ska användas. Det är viktigt att fler behöriga och legitimerade lärare vill söka sig till skolor med tuffast förutsättningar. Men det kan också handla om andra resurser. Bättre arbetsmiljö och minskad arbetsbelastning spelar mycket stor roll. Det ger bättre förutsättningar för alla som arbetar i skolor i utsatta områden.
Möjligheterna att bedriva en undervisning som tar hänsyn till elevernas olika förutsättningar måste säkras. För oss i Lärarnas Riksförbund är det av mycket stor betydelse att resurserna ska fördelas enligt det socioekonomiska index som Statistiska Centralbyrån, SCB, räknat fram åt Skolkommissionen. Det kan med fördel användas när resurser fördelas ut till skolenheterna.
Nu måste det extra resurstillskottet fördelas och förvaltas väl. Men skulle det visa sig att detta steg i förändringen av skolans finansiering inte räcker för att förbättra resultaten och likvärdigheten, så ska staten vara beredd att gå ett steg längre. Det kan bli nödvändigt att införa ett statligt sektorsbidrag för undervisning och elevhälsan.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
