I ett försök att flytta fokus från fakta och verklighet, skriver två företrädare för Almega att Arbetsförmedlingen skulle bli effektivare om privata aktörer tog över mer av arbetsmarknadspolitiken. Det finns goda skäl till att tro att det skulle bli precis tvärtom.
Till att börja med ger Almegas totala underkännande av Arbetsförmedlingen en falsk bild av de senaste årens enträgna arbete för att få bland annat nyanlända i arbete. Innan man ger förslag på hur saker ska förbättras måste man också våga erkänna vad som fungerar.
Etableringsuppdraget, där särskilda insatser riktas till nyanlända, är ett av flera positiva exempel, som också lyfts fram av bland annat OECD. I fjol hade 33 procent av de berörda individerna fått ett arbete eller påbörjat studier innan den 90:e dagen efter avslutad etableringsplan. Vi är inte nöjda, men med tanke på arbetsgivarnas höga krav på svenskkunskaper och utbildning måste de stigande resultaten anses vara steg i rätt riktning.
LO är inte på något sätt emot privata inslag i arbetsmarknadspolitiken. Många privata aktörer, som bemannings- och rekryteringsföretag, gör ett bra jobb och kompletterar Arbetsförmedlingens verksamhet. Det gäller framför allt de insatser som riktas mot personer som redan har en fot inne på arbetsmarknaden. Däremot kommer vi aldrig acceptera att hela matchningen privatiseras, så som Almega nu föreslår.
Vidare är det anmärkningsvärt att Almega inte ägnar en rad åt att förklara hur skiftet av huvudmannaskap från Arbetsförmedlingen till privata aktörer bättre skulle lösa kompetensbristen på arbetsmarknaden. Detta trots att 128 000 inskrivna arbetslösa i dagsläget saknar gymnasieutbildning.
I ett läge med högkonjunktur och överskott i offentliga finanser finns goda utrymmen för investeringar i humankapital. Här måste staten ta ett större ansvar, bland annat genom effektiva anställnings- och aktivitetsstöd och en mer generös studiefinansiering.
Utbildning är såklart inte hela lösningen. För ett snabbare inträde på arbetsmarknaden behöver fler få chansen att jobba, parallellt med studier. Kombinationen, det vill säga LO:s förslag om utbildningsjobb, är en del av lösningen på matchningsproblematiken. Om nu Almega har så god kunskap om den moderna arbetsmarknaden som de tycks påstå, är de mer än välkomna att uppmana Svenskt Näringsliv att komma till förhandlingsbordet.
Vi kan inte riskera att arbetsmarknaden går samma öde till mötes som skolan, det vill säga att den förvandlas till en marknad där vinstintresset styr. Därför vill vi istället se ett utökat samarbete med arbetsmarknadens parter och fler utbildningsmöjligheter. Det är den enda hållbara vägen framåt för att minska gapet mellan utbud och efterfrågan. Bara så kan vi upprätthålla konkurrenskraft hos Sveriges arbetsgivare och arbetstagare.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
