Debatt
Migrationspolitik
26 juni 2019 kl 04:55

SD: Kommunerna klarar inte en ny migrationskris

Den utökade anhöriginvandringen och amnestin från försörjningskravet kommer i sämsta möjliga läge. Det kommer att innebära ytterligare påfrestningar för själva grunden i den svenska välfärden, skriver Sverigedemokraternas migrationspolitiska talesperson och fyra kommunstyrelseordföranden.

Det här är en opinionstext

Den 18 juni röstade riksdagen om att förlänga den tillfälliga lag som infördes efter migrationskrisen 2015. Denna lag kom till för att ge det svenska samhället tid att återhämta sig från tidigare års oansvariga politik, och i stället anpassa svensk lagstiftning till en mer normal europeisk nivå.

Liksom en stor majoritet av Sveriges riksdag anser Sverigedemokraterna att denna lag tjänat vårt land väl, och att den bör förlängas. Dessvärre har lagen genomgått flera förändringar som i allt högre grad urvattnat dess positiva verkan, och gjort den alltmer skadlig för Sverige. Regeringen har nu sett till att urholka lagen än mer.

De viktigaste punkterna rör den utökade möjligheten för anhöriginvandring och det slopade försörjningskravet. Det förra innebär att tiotusentals personer, som tidigare inte kunde hämta hit familjemedlemmar nu kommer kunna göra det. Det senare innebär att de som hämtar hit familjemedlemmar kommer att slippa det krav på försörjningsförmåga som annars gäller.

Det betyder att en invandrare som bott i Sverige i flera år med tillfälligt uppehållstillstånd, utan arbete eller varaktig bostad, kommer kunna hämta hit en hel familj. Eftersom invandraren i fråga inte kan försörja vare sig sin familj eller sig själv faller det enligt svensk lag på socialtjänsten i respektive kommun att göra det.

Under åren som gått sedan krisen 2015 har Sveriges kommuner arbetat hårt för att komma till bukt med krisens följder. Tvingande lagstiftning från statligt håll har lett till att tiotusentals migranter fördelats mellan kommunerna, ofta trots kommunernas protester. Kostnaderna har till viss del ersatts från statligt håll, men i otillräcklig omfattning, något som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) påtalade i mars.

Efter den tvååriga etableringsfasen övergår dessutom kostnaderna för de nyanlända helt på kommunerna. I takt med att de statliga ersättningarna minskat har den finansiella bördan blivit allt tyngre, och nu varnar fler och fler kommuner för allvarliga underskott.

I april uppdagades det att Filipstads kommun närmade sig ett ekonomiskt sammanbrott, med stegrande kostnader för integration och socialbidrag, samtidigt som bidragen från statligt håll drogs in. Flera andra kommuner i landet har vittnat om liknande förhållanden, med stora skattehöjningar aviserade.

SKL:s ekonomirapport från i maj visade att var fjärde kommun nu dras med ett budgetunderskott, den högsta siffran sedan finanskrisen. Det bör därvidlag betonas att Sverige alltjämt befinner sig i toppen av en högkonjunktur. Framtiden ser dock mörk ut.

Regeringens förslag att utöka anhöriginvandringen och att ge en amnesti från försörjningskravet kommer alltså i sämsta möjliga läge, och kommer innebära ytterligare påfrestningar för själva grunden i den svenska välfärden. När tiotusentals anhöriga knackar på hos socialkontoren kommer inte skattehöjningar räcka till. I det läget kommer kommunerna inte ha något val än att skära i våra barns skolgång, och i äldreomsorgen.

I beredningsarbetet med regeringens förslag påtalade flera remissinstanser dessa problem. Regeringen har i själva verket överhuvudtaget inte genomfört någon konsekvensanalys, har nu genomfört förändringarna oavsett följder för kommunerna, och i längden vår grundläggande välfärd.

Det finns ännu tid för de övriga riksdagspartierna att ta sitt förnuft till fånga nu i efterhand, och undvika att späda på den tilltagande ekonomiska kris som breder ut sig bland kommunerna. En stor minoritet i riksdagen motsatte sig regeringens katastrofala lagförändring. I detta läge krävs mod och ansvar hos övriga partier för att göra det som är bäst för Sverige på randen till en lågkonjunktur så att vi inte återupprepar 2015 års misstag.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.