SD: Här är tio argument för tiggeriförbud

Tiggeridebatten har pågått i många år och är fortfarande aktuell. Problemen växer och alltfler kommuner inser att ett förbud är en nödvändig åtgärd, samtidigt som motargumenten inte längre håller. Vi vill därför bemöta tio av de vanligaste argumenten för att låta tiggeriet fortgå.

1. Eventuell kriminalitet som är kopplad till tiggeriet är redan förbjuden. Och på vilket sätt skulle ett förbud minska brottsligheten hos de romer som faktiskt begår brott? Svar: Ja, kriminaliteten som är kopplad till tiggeriet är förbjuden men fortgår, tiggeriet möjliggör och finansierar den. Här kan samhället göra en insats genom att ta bort en plattform för kriminalitet.
2. Ett förbud riskerar att flytta runt tiggeriet snarare än att hindra det. Svar: Att acceptera tiggeriet är att förflytta problemet, fattigdomen och misären hundratals mil från dess ursprung. Därtill, om tillräckligt många förbjuder tiggeriet kommer det inte kunna flytta.
3. Ett förbud strider mot yttrandefriheten, man ska kunna signalera att man vill ta emot pengar. Svar: Redan i dag begränsas yttrandefriheten, på gott och ont, exempelvis yttringar som direkt uppmanar till otillåtna handlingar. Tiggeriförbudet riktar sig dessutom inte till muntliga och skriftliga yttringar utan en tillståndslös insamling av pengar.
4. Ett förbud riskerar att förvärra den etniska diskrimineringen av romer, och utanförskapet kan komma att förstärkas ytterligare. Svar: Det finns inget i tiggeriet som är essentiellt för någon etnisk grupp i samhället. Tiggeriet som fenomen är dessutom, för de utsatta grupperna, förmodligen en större bidragande faktor till diskriminering och utanförskap än vad ett förbud skulle vara.
5. Ett förbud riskerar att försvåra den ekonomiska situationen för de utsatta. Ingen tigger om det finns andra alternativ. Svar: Långsiktigt är det mer skadligt att befästa utsatthet genom att lägga några kronor i en mugg. Tiggeriet är dessutom ofta organiserat och den som tigger får sällan får behålla insamlade pengar.
6. Det är mer konstruktivt att trycka på den rumänska staten att använda EU-stödet till att stötta romernas egenförsörjning och integration i samhället. Svar: Det ena förutsätter det andra, tiggeriet dödar incitamentet för individer att anstränga sig i sina hemländer. Samtidigt kan vi konstatera att efter mer än ett decennium efter Rumäniens och Bulgariens EU-inträde, och därmed mångmiljardbidrag i riktade insatser, har situationen inte förbättrats.
7. Man kan inte förbjuda fattigdom. Svar: Förbudet handlar inte om fattigdom utan om att minska konsekvenserna av tiggeri, ta bort en plattform för kriminell verksamhet samt att bryta en ond cirkel av ett försörjningssätt som förstärker utsatthet.
8. Ett förbud löser inte de sociala problemen, det döljer bara symtomet. Svar: Det är snarare tiggeriet som förstärker de sociala problemen och symtomet ska inte få skapa komplikationer i det svenska samhället.
9. Ett förbud går ut över rättigheten att be en annan människa om hjälp. Svar: Att be någon om hjälp är inte detsamma som att systematiskt och på heltid försörja sig genom tiggeri. Tiggeri hjälper ingen i längden och för andra ändamål kan man bedriva insamling med tillstånd.
10. Pengarna borde gå till att bekämpa fattigdom i stället för polisinsatser. Svar: Sveriges blygsamma polisresurser kan inte påverka den globala fattigdomen, däremot kan polisen efterleva ett förbud och på så sätt minska många av de negativa konsekvenserna som följer i tiggeriets spår.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.