Invandring

SD förstår sig inte på asylpolitik

Sverigedemokraterna förstår uppenbarligen fortfarande inte skillnaden mellan en “flykting” och en “alternativt skyddsbehövande” och har – till skillnad från övriga partier – inget svar på hur dagens asylsystem bör reformeras, konstaterar författaren Helena Trotzenfeldt.

Att Sverigedemokraterna skulle vara experter på asylinvandring och ha en lång rad fiffiga lösningar som andra partier gladeligen knycker och gör till sina har blivit en sorts alternativ sanning, återberättad inte bara av deras anhängare.

Det är förstås inte alls sant. Det finns egentligen ingen migrationsrelaterad åtgärd som Sverigedemokraterna hittat på själva. Allt de förespråkat har andra partier föreslagit före dem.

Men det är ändå en chock att läsa deras migrationspolitiska program i dag – inte för det som står där utan för det som saknas. De har i princip inget program och bara två föreslagna åtgärder:

“Flyktinginvandringen bör vara begränsad till en mindre mängd flyktingar som uppfyller kraven i FN:s flyktingkonvention och som endast beviljas tillfälliga uppehållstillstånd under den period som de livshotande konsekvenserna av den konflikt eller naturkatastrof man har flytt ifrån varar.”

Så vi ska alltså inte ge skydd till så kallade “alternativt skyddsbehövande” trots att de omfattas av EU:s regelverk, utan bara till flyktingar enligt FN-konventionen, och detta så länge “konflikten eller naturkatastrofen de flytt från varar”. Men “flyktingar” flyr definitionsmässigt från personlig förföljelse, lite förenklat (Utlänningslagen 4 kap. 1 §). De som flyr från “konflikter och naturkatastrofer” kallas i stället “alternativt skyddsbehövande.

Så lätt travesterat säger Sverigedemokraterna: “Inga alternativt skyddsbehövande ska få stanna, utan bara flyktingar så länge de är alternativt skyddsbehövande.”

Sverigedemokraterna förstår uppenbarligen fortfarande inte skillnaden mellan en “flykting” och en “alternativt skyddsbehövande”.

De anser dessutom att Sverige kan bryta mot EU:s regelverk, men har inga svar på hur detta ska gå till. Swexit? Acceptera böter eller sanktioner? Och, inte minst: Vart ska vi skicka de skyddsbehövande vi framledes inte beviljar asyl, när deras hemländer ofta nog inte tar emot dem? Även om vi helt bortser från de humanitära aspekterna är det ofta inte ens praktiskt genomförbart.

Och om vi lämnar EU, eller straffas av EU för att vi bryter mot gemensamma regler, har vi kanske inte längre rätt att återsända asylsökande enligt Dublinförordningen. Konsekvensen av att bråka med EU blir snarare fler asylsökande istället för färre. 22 000 asylsökande har återsänts från Sverige till andra EU-länder de senaste 3,5 åren.

EU är den bästa garanten för att asylfrågor i vår del av världen långsiktigt hanteras på ett värdigt och rättvist sätt. Att vägra följa deras regler skulle äventyra svensk migrationspolitik på ett sätt som inte är “lönsamt” ens ur ett ultranationalistiskt perspektiv.

Den andra konkreta åtgärden är:

“Ett aktivt och generöst stöd skall därför ges till de invandrare som önskar återvända till sina hemländer.”

Det är alltså enligt Sverigedemokraterna ekonomiskt försvarbart att ge svenska skattebetalares pengar till den invandrare som jobbar och gör rätt för sig bara den flyttar från Sverige. Så lite värd är den som inte är född i Sverige att det är värt att betala den för att lämna oss.

Dagens asylsystem, nationellt och internationellt, är absolut inte bra. Därom är alla överens, från vänster till höger. Det behöver göras om från grunden, helst på EU-nivå, men även nationellt. Partierna har olika svar på hur detta ska gå till, kortsiktigt och långsiktigt.

Det vill säga, alla partier utom Sverigedemokraterna. De vet inte ens vad en flykting är.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.