Debatt
Sjuksköterskor
26 mars 2019 kl 14:02

”Schweiz modell ger vård på löpande band”

Svensk sjuksköterskeförening befarar att omvårdnadskvalitet och patientsäkerhet raseras om Schweiz modell för sjuksköterskors utbildning och arbete införs i Sverige, replikerar Ami Hommel.

Det här är en opinionstext

REPLIK I debattartikeln ”Så löser Schweiz vårdens kompetensförsörjning” (18/3) publicerad i Dagens Samhälle föreslår Björn Arvidsson, policychef på Roche med flera, att lösningen på vårdens problem är att sjuksköterskornas utbildning och arbetsuppgifter ändras enligt en schweizisk modell.

De vill införa en arbetsplatsförlagd utbildning där vårdgivare och arbetstagarorganisationer bestämmer över innehållet i utbildningen. Utbildningen ska bort från universitet och högskolor, vilket vore en tillbakagång.

I Sverige har vi en bra sjuksköterskeutbildning som ger både en yrkes- och en kandidatexamen. Omvårdnad är sjuksköterskans specifika kompetens och omfattar både det vetenskapliga kunskapsområdet och det patientnära arbetet, grundat i en humanistisk människosyn. Sjuksköterskan ansvarar självständigt för kliniska beslut som erbjuder människor ökade möjligheter att förbättra, bibehålla eller återfå sin hälsa, hantera sjukdom eller uppnå bästa möjliga välbefinnande och livskvalitet fram till döden. Sjuksköterskor arbetar personcentrerat och i team med andra professioner.

I Schweiz rapportering av antalet sjuksköterskor gör de ingen skillnad mellan sjuksköterskor, undersköterskor eller sjukvårdsbiträden. I Schweiz kan en person läsa på folkhögskola och få en licens jämförbar med utbildning till undersköterska. Dessa personer är inkluderade i statistiken, liksom även sjukvårdsbiträden.

Av debattartikeln får man intrycket att det inte är någon brist på sjuksköterskor i Schweiz. Det stämmer inte, bristen ökar (BFS-Krankenhausstatistik, 2017).

Debattörernas förslag, att låta vårdgivare själva bestämma över utbildningens innehåll i ett land där 290 kommuner och 20 regioner har självstyre, bäddar inte för jämställd och säker vård utifrån bästa evidens. Om detta genomförs i Sverige är vi på Svensk sjuksköterskeförening övertygade om att omvårdnadskvalitet och patientsäkerhet skulle raseras.

Att en svensk sjuksköterskas arbetsuppgifter ska fördelas på sex olika yrken, som i Schweiz, framhålls som föredömligt av debattörerna. Men att förespråka en sakorienterad vård är att återgå till en gammaldags och förlegad modell som leder till vård på löpande band.

Omvårdnad beskrivs som enkla handgrepp som inte kräver hög kompetens. Detta i ett läge när hälso- och sjukvården blir alltmer komplex och kunskapsintensiv, samt när sjukhusen har allt kortare vårdtider. Debattörerna glömmer att mycket inom omvårdnaden handlar om att stärka patientens hälsoprocess, om självständiga bedömningar och om förebyggande arbete. Modellen de förespråkar har redan använts fram till 1980-talet i Sverige men förkastades då den ledde till att patienten betraktades som en diagnos och inte som en person. Det är raka motsatsen till en personcentrerad vård.

Debattörerna efterfrågar närvarande chefer i verksamheten. För att utveckla och leda omvårdnaden krävs att cheferna har hög omvårdnadskompetens. Dessutom behövs sjuksköterskor i högsta ledningen som deltar i samtliga beslut.

En lärorik förebild är Magnet hospital-certifierade sjukhus i USA. Dessa sjukhus lyckas inte bara rekrytera sjuksköterskor, utan även behålla dem. Modellen leder till engagerade, omvårdnadskompetenta chefer som satsar på kompetensutveckling inom omvårdnad för en säkrare vård och nöjdare patienter.

Bristen på kunskap om god omvårdnads betydelse för kvaliteten och patientsäkerheten är den enskilt största orsaken till den svenska vårdkrisen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.