Debatt
SKR
26 november 2019 kl 11:15

Sätt välfärdens medarbetare i centrum på SKL-kongressen 

Sveriges kommuner och regioner verkar ha gett upp hoppet om att kunna konkurrera om rätt kompetens i framtiden. Det hela andas en uppgivenhet som inte är acceptabel när man är Sveriges största arbetsgivarorganisation, skriver Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro tillsammans med förbundets 21 lokala avdelningsordförande i regionerna.

Det här är en opinionstext

Sveriges kommuner och regioner träffas för Sveriges Kommuner och Landstings (SKL:s) kongress i Linköping den 27–28 november och ska ta ställning till inriktningen för 2020-2023. Kongressdeltagarna är centrala makthavare över vår gemensamma välfärd och arbetsgivare till välfärdens cirka 1,2 miljoner medarbetare. Vårdförbundet vill påminna om vikten av att sätta medarbetarnas förutsättningar i centrum när ni nu ska besluta om inriktningen för kommande tre år.

En välfungerande förskola, skola, omsorg, äldrevård och hälso- och sjukvård är helt beroende av att de som arbetar där har rätt kompetens för uppgiften och tillräckligt många kollegor för att möta befolkningens behov av utbildning, omsorg och vård. 

Kommuner kan inte säga till föräldrarna i ett område att – tyvärr, ni får ingen skola för era barn i år för att vi saknar lärare, kom igen nästa år. Lika lite borde vården kunna säga till en kvinna att hon får föda någon annanstans för att det saknas barnmorskor, eller ge beskedet till patienten med misstänkt hjärntumör att hen får vänta månader på MR-undersökning, för att det är brist på röntgensjuksköterskor. Patienter får vänta på sina provresultat för att det finns för få biomedicinska analytiker och operationer får skjutas på framtiden för att det saknas specialistsjuksköterskor. En utveckling som dessutom gör vården som helhet mer ineffektiv.

SKL är medvetna om vad som väntar och skriver så här i sitt inriktningsdokument: ”Trots den i många avseenden positiva utvecklingen behöver vi samtidigt förbereda oss inför ett årtionde där en åldrande befolkning, ökad psykisk ohälsa och andra förändringar i sjukdomsutvecklingen ytterligare kommer att öka behovet av vård och omsorg. Resurserna för att möta behoven kommer inte växa i samma takt – de kommande åren kan vi förvänta oss en ökad konkurrens om arbetskraften…”

Den helt fundamentala frågan för samtliga kommuner och regioner borde därför vara – ”vem ska vilja ha oss som arbetsgivare imorgon”?

När vi läser SKL:s inriktning för hur denna utmaning ska mötas blir vi dock missmodiga. Det finns absolut saker som är bra, så som en omställning till en personcentrerad och nära vård, tydligare ledarskap och digitalisering – men arbetsgivaren verkar ha gett upp hoppet om att kunna konkurrera om rätt kompetens i framtiden.

Det vi saknar är ett ordentligt grepp om vad som skulle behålla dagens medarbetare och locka morgondagens! I stället verkar hela inriktningen gå mot hur Sveriges kommuner och regioner ska kunna klara sin uppgift med färre medarbetare i framtiden. Det hela andas en uppgivenhet som inte är acceptabel när man är Sveriges största arbetsgivarorganisation.

Eftersom det kommunala självstyret gör att vi som förbund möter helt olika sätt att hantera den bemanningsutmaning välfärden är mitt uppe i vill vi därför lyfta de goda exemplen. De finns nämligen. Flera kommuner, särskilt i Kalmarregionen, har gjort särskilda satsningar på attraktivare arbetsvillkor. Region Östergötland tar ansvar för vårt gemensamma kollektivavtal HÖK 19 och lönesatsar 40 miljoner kronor på särskilt yrkesskickliga barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor.

Men vi behöver många, många fler av er kommun- och regionföreträdare som på allvar inser att välfärden står och faller med kompetenta medarbetare. Det borde därför vara den helt centrala frågan för era dagar i Linköping.

Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet

Vårdförbundets 21 lokala avdelningsordförande i regionerna

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.