Debatt
Energipolitik
1 april 2015 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Styr om stödet till framtidens energikällor

För att skapa en så effektiv framtida svensk förnybar elproduktion som möjligt behöver stödsystemen göras om. I stället för att stötta redan färdiga och kommersiella anläggningar behöver det riktas om till utveckling av ny teknik som havsbaserad vindkraft och biobränslen, skriver tre energiexperter.

Det här är en opinionstext

Vi har i en tidigare artikel ”Bygg inte ut vindkraften” i Dagens Samhälle beskrivit varför vi tror att det vore lämpligt att avvakta med att bygga ny elproduktionskapacitet i Sverige under en tid framöver. I huvudsak anser vi att stöd till anläggningar i vårt elsystem inte ska finnas efter år 2020 med undantag för utveckling av omogen teknik. Stöd bortom år 2020 bör således ha fokus på forskning, utveckling, demonstration, innovation, marknadsintroduktion med mera – inte bidrag till utbyggnad av redan kommersiell teknik.

Regeringen anser att ett mål för förnybar elproduktion till år 2030 ska tas fram och att elcertifikatsystemet för förnybar elproduktion ska användas. Energimyndigheten har dessutom fått i uppdrag att ta fram ett särskilt stödsystem för havsbaserad vindkraft. Frågorna vi ställer oss är om det behövs ett stöd efter år 2020? Vilken form bör det i så fall ha?

Vår grundtanke är att det som kan anses som mogen teknik inte ska behöva något stöd men att omogen teknik kan behöva det i någon form.

Exempel på mogen teknik är bland annat landbaserad vindkraft, traditionell vatten- och biokraft, som kommer att kunna konkurrera och byggas utan stöd när utbudsöverskottet i Norden i framtiden reduceras. Just landbaserad vindkraft är ett exempel på där elcertifikatsystemet aktivt bidragit till att sänka kostnaderna till konkurrenskraftig nivå.

Förutom att vara omogen måste det som ska få stöd också bedömas ha sådan utvecklingspotential att det inom en icke avlägsen framtid ska kunna klara sig på rent marknadsmässiga grunder. Här kan man möjligen peka ut några områden där utvecklingen går fort och där Sverige har kunnande att ta fram det som behövs. Gäller det storskalig elproduktion är havsbaserad vindkraft, inte minst flytande en god kandidat. Det kan också handla om att utveckla användning av biobränslen, som dessutom skulle hjälpa till att lösa den alltmer uppmärksammade frågan om effektbalans.

I de flesta fall finns stora fördelar med att upphandlingen baseras på investeringsstöd i stället för driftstöd. Förutom att eliminera risken för negativa priser minskar också upplåningsbehovet och därmed räntekostnaderna för investeraren. Eftersom säkra siffror kan läggas in tidigt i investeringskalkylen blir också riskpremien lägre, vilket medför att kostnaderna för projektet sjunker.

Vi föreslår att Energimyndigheten redan i år utarbetar upphandlingsregler i form av investeringsbidrag till sådana tekniker som myndigheten anser har god potential att bli kommersiella, i tid till att större investeringar behövs. Myndigheten tar sedan in konkurrerande anbud på specifika tekniker. 

Förutom att få fram nya kommersiellt gångbara tekniker måste vi också se över hur vi ska möta utmaningarna som elsystemet står inför i takt med allt större andel förnybara energislag. På en konkurrensutsatt elmarknad med stöd enbart för teknikutveckling kommer elpriserna att ge tillräckliga incitament för kommande nödvändiga investeringar. Det är åtminstone tanken i teorin. Vi är dock oroliga för att det inte ska fungera i praktiken. Vi kommer därför att i en tredje och sista artikel föreslå ett sätt att reformera marknaden för att möta kommande behov.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 1 april 2015 kl 05:45
Uppdaterad: 1 april 2015 kl 10:32

Skribenter

Nils Andersson
konstruerade det system för stöd till elproduktion från förnybara källor som nu gäller
Gunnar Fredriksson
startade det som nu blivit Svensk Vindenergi
Matthias Rapp
tidigare vd för Svensk Vindenergi