Satsa på järnvägen så att hela Sverige kan leva

Det behöver byggas 600 000 bostäder de närmsta elva åren säger Boverkets analytiker Bengt J Eriksson i en ny rapport. En lägenhet kostar två miljoner kronor (70 kvadratmeter x 30 000 kronor). Samhällets kringinvesteringar är minst lika stora. Det är en totalinvestering på 200 miljarder kronor om året. Tre fjärdedelar av dessa investeringar ska ske i storstadsområdena.

Det är samma självuppfyllande trendframskrivning som användes för långtidsplanen för infrastruktur, och som gjorde investeringarna på väg långt större än på järnväg, mot alla klimatmål. Järnvägsmedlen räcker bara till inom och mellan storstäder. Ändå har vi nått Peak Car för personbilstransporter och industrin skulle hellre satsa på järnvägstransporter, om de vore säkrare. Det skulle spara transportkostnader.

Det är en myt att människor har en obetvinglig lust att söka sig till storstäder. I själva verket är inflyttningen dit fallande. Förra året ökade Stor-Stockholm med 4 000 genom inrikes nettoomflyttning, 41 000 in och 37 000 ut. Det frånräknat utländska medborgare, de är rätt många. Det var på 1990-talet den stora nettoinflyttningen till Stockholm skedde. Från själva Stockholms stad var nettoutflyttningen -576 förra året. För Göteborg var det inte bättre. Malmö hade dock positivare siffror. Bloggen Cornucopia har intressanta diagram om detta.

Den mest populära kommunen att flytta till är Nykvarn med 9 800 invånare som ökade 2,5 procent förra året. Där är det möjligt att ha häst. Det gäller flera av de kommuner som ökar. Människor vill bo på landet. Sedan tar man sig besväret att pendla till arbetet. Andra kommuner som ökat är mysiga mindre städer. 

Rimligare, än att investera 200 miljarder om året på att bygga upp nya resurser i storstadsområdena och göra motsvarande resurser obsoleta i landsorten, vore att satsa på järnväg så att man överallt hade tillräckligt stora arbetsmarknadsområden, för att man ska ha frihet att bo var man vill, och så att företag kan startas i hela Sverige. 

Järnvägsfrämjandet har hävdat att det som i järnvägens barndom behövs en satsning på en procent av BNP för att bygga om samhället för järnväg. Förra året var BNP 3 900 miljarder kronor. På elva år är det en summa på 429 miljarder kronor. Att jämföra med kostnaderna för Boverkets förslag på minst 2 200 miljarder kronor.

Bostadsverket kom också nyligen med en rapport om att skaffa 6 000 nya bostäder inom några månader genom att bygga modulbostäder och inreda industrilokaler för flyktingboende. Problemet är bara att genom att använda tillfälligt bygglov blir avskrivningstiden kort och hyran nära 20 000 kronor i månaden.

Bostadsbristen är en effekt av skattesystemet. Sverige har bland de högsta boendeytorna per person i Europa. Det är lönsammare att bygga för bostadsrättsinnehavare än för hyresgäster. När fastighetsskatten ersattes med skatt på realisationsvinsten fick vi en inlåsningseffekt. Det känns inte frestande för två äldre människor att flytta till en liten lägenhet dyrare än villan. Högavlönades bostadskonsumtion gynnas av att inkomsterna minskas med avdrag för räntor och av rot-avdrag, nu uppe i 17 miljarder kronor om året. Detta tillsammans med nollränta trissar upp fastighetspriserna och bäddar för en kraschad bostadsbubbla. Fram till dess har vanliga människor svårt att skaffa sig eget boende.

Bostadsbristen är också en effekt av att kostnadsläget är högre här än i Europa, 60 procent högre enligt Eurostat. Boverket förnekar det. Byggbyråkrati, kommuner som gynnar stora byggbolag och inte ger mark till småbyggmästare, och att de stora bolagen verkar i ett oligopol är orsaker. Nu är risken att man vill subventionera för att få låga priser, och därmed öka skattetrycket när det är bristen på konkurrens man borde göra något åt först.

Satsa på järnväg så att hela landet kan leva, och inte bara på järnvägar i storstadsområdena. Offra inte dessa gigantiska pengar som blir resultatet av Boverkets förslag på att öka på koncentrationen till Stockholm. För vem önskar egentligen det?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.