”Sänkt hastighet på E4:an ett hot mot tillväxten”

Västerbotten är just nu i en stark utvecklingsfas. Inom de närmsta åren ser vi en rad större samhälls- och företagsinvesteringar som kommer att ha betydelse för hela Sveriges tillväxt, ja för hela norra Skandinaviens tillväxt. Europas största batterifabrik byggs i Skellefteå, SCA fördubblar sin produktion i Holmsund och en ny färja ska trafikera sträckan Umeå-Vasa.

Det här är bara några få exempel. Vi ser en framtid med tillväxt, ökad rörlighet på den regionala och mellanregionala arbetsmarknaden, innovationer och stark samhällsutveckling.

Vid Västerbottens kust löper E4:an. Sträckan mellan de två största städerna Umeå och Skellefteå är tveklöst den sämsta etappen av den svenska E4:an. Det är inte bara vi som dagligen kör där som känner till vägens otillräcklighet. Trafikverket har nyligen beslutat att sänka hastighetsbegränsningen från 90 till 80 km i timmen på flera delar av den tolv mil långa sträckan. Detta eftersom mitträcke saknas i stor utsträckning. Motiveringen till hastighetssänkningen är att rädda liv. Åtgärden kan liknas med att kissa i byxan. Det blir bra en kort stund, för att sedan bli värre än innan.

Vägsträckningen som staten har ansvar för är farlig. Men i stället för att välja den hållbara och långsiktiga lösningen - att förse vägen med mitträcke - sänker man hastigheten. Något som varken förbättrar tryggheten nämnvärt eller livsvillkoren för människor och företag som lever i eller passerar Västerbotten.

Enligt den nationella transportplanen ska E4:an i Västerbotten förses med mitträcke i sju etapper, varav fem är planerade fram till 2029. Man kan krasst konstatera att vår E4 står sist i kön av prioriterade projekt för Trafikverket. Detta rimmar dåligt med tanke på den höga investeringstakten i regionen. Verkligheten var en annan 2018 då den nationella transportplanen antogs. Då stod vi inte inför en industrialiseringsvåg som saknar motstycke. Men det gör vi i dag. Därför måste regeringen kunna prioritera om och ge Trafikverket i uppdrag att i närtid säkerställa att vi får ut så hög effekt som möjligt av dessa investeringar, något som är av vikt för hela Sverige.

I Västerbotten råder bred politisk enighet om att både väg- och rälsburen trafik måste förstärkas. Med de förhållanden som råder här är det aldrig aktuellt att ställa järnväg och väg mot varandra. Det är varken socialt, ekonomiskt eller ekologiskt hållbart. Den för hela Sverige viktiga Norrbotniabanan saknar fortfarande full finansiering och fastställda järnvägsplaner, något som påverkar möjligheterna att få fram vägplaner för de sista två etapperna på E4:an. Vi är beroende av detta för att fullt kunna säkerställa en acceptabel standard av E4:an genom hela länet, med en mitträckesavgränsad landsväg.

Att nu sänka hastigheten på E4:an är ett hån mot de människor som lever och verkar i Västerbotten. Det är samtidigt ett tydligt tecken på den bristande kunskap som finns om norra Sverige. Ett kontinuerligt nedvärderande av en landsände är aldrig ett acceptabelt beteende från en stat, men när det dessutom sker på den eventuella bekostnaden av nyttomaximering för hela riket så är det en skandal. Sverige kommer att gå miste om positiv ekonomisk tillväxt om investeringarna i trafikinfrastruktur inte omvärderas och skyndas på.

Från regionalt håll vill vi bjuda in till dialog för att få den nationella nivån att förstå att Västerbottens förutsättningar förändrats drastiskt. Låt oss få vara en tillväxtmotor för hela Sverige.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.