Välfärdens utmaningar i Sverige karaktäriseras till stor del av landets stora yta och glesa befolkning. Det svenska samhällskontraktet bygger på att människor ska ha rätt att bo var de vill och att samhället har skyldigheter att erbjuda viss grundläggande service. Till detta kommer att varje kommun har samma ansvar att klara välfärdsuppdraget oavsett hur många som bor i kommunen och hur vidsträckt den är.
Detta innebär att det finns många glesbefolkade kommuner som ska tillhandahålla service på en mycket stor geografisk yta. Kommunerna har få verktyg att hantera denna situation och staten har hittills inte kunnat understödja behoven tillräckligt effektivt.
När Liberalerna samlas till landsmöte i 17-19 november vill jag att partiet tar ställning till tre förslag som hör ihop med detta. För det första borde staten utveckla systemet med geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter. Det krävs ökade stimulanser från staten för att stödja en positiv utveckling i Sveriges glesbygder.
Det har gjorts många försök där verksamheter förläggs på orter som drabbats av stagnation. Det har också gjorts försök att med tillväxtstimulerande projekt skapa en positiv utveckling i olika glesbygder. Oftast har dessa satsningar varit ineffektiva, ibland impopulära och inte sällan meningslösa. Sänkta arbetsgivaravgifter i glesbygd är däremot en långsiktig åtgärd som är effektiv.
För det andra borde kommuner ges rätt att införa geografiskt differentierad kommunalskatt. Detta är en rättvisefråga! I glesbygdsområden där det är svårt eller dyrt att tillhandahålla många välfärdstjänster ska kommunen kunna sänka skatten. På så sätt kompenseras de som bor i området för att de måste resa långt eller vänta länge på att tjänster utförs. Sänkt skatt kan även fungera som en stimulans för människor att bo kvar och kanske även flytta till platser som tappat i befolkning.
Slutligen bör kommunen kunna höja avgifter för att täcka extra kostnader när välfärdstjänster utförs inom avlägsna delar av kommunen. Det är viktigt att påpeka att avgifterna ska tillåtas differentieras på grundval av var de utförs, inte på grundval av var medborgaren bor. Det vill säga den som lämnar och hämtar sitt barn på förskolan i centralorten ska ha samma avgift som alla andra.
Men det kan vara högre avgift att ha förskoleplats i en by med mycket få barn. Möjligheten till varierade avgifter måste dock ställas i relation till kommunalskatten. Kommuner måste följa samma geografiska indelningar för skatter som för avgifter.
Sveriges glesbygder har mycket att bidra med! Det är hög tid att politiken skapar rättvisa villkor och erbjuder effektiva stimulanser.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
