Lag

Samtycke är inte tillräckligt – vi behöver samvilja

Om samtycke verkligen ska bli normen för sexuella relationer behöver vi sträva mycket längre, skriver Göran Widham på samtyckeslagens ettårsdag. 

För ett år sen antog Sveriges riksdag den så kallade samtyckeslagen. Vilket naturligtvis var en seger i kampen mot sexuellt våld och för en större trygghet runt sex i vårt samhälle. Som så ofta med segrar, så finns det en fara att vi stannar upp och nöjer oss. Att vi tror att vi är klara. Men om samtycke verkligen ska bli normen för sexuella relationer behöver vi sträva längre, mycket längre. Om vi vill att samtycke ska vara den sista försvarslinjen, gränsen för var det oacceptabla börjar, då behöver vi alla sträva efter att sex ska vara mer och bättre än bara samtyckande.

Samtycke säger ju inte mer än att det är okej. Jag tror och hoppas att vi är många som tycker att sex i idealfallet bygger på något jag skulle vilja kalla samvilja. Att vi bara vill om vår partner också vill. Detta är det ideal runt sex vi borde lära våra barn. Ett ideal som skulle kunna vara en bastion mot våldtäktskultur, toxisk manlighet och missförstånd runt gränser.

Därför vill jag prata om samvilja. Att jag inte vill ställa upp för din skull, och att du inte heller ska ställa upp för min. Samtycke betyder bara att "det är okej", och sex kan och borde vara så mycket mer än så. Jag vill att vi pratar om en samvilja där vi båda vill ha varandra och vill att den andra ska vilja. Där du går igång när du ser att jag vill, och jag vill för att jag ser att du vill. Det betyder att det tänder mig att tända dig och att du tänder när jag tänder. Att min lust föder din lust och att våra lustar matar varandra.

Samvilja behöver inte vara något som vi uppnår varje gång, med varje partner eller ens överhuvudtaget. Det är inte ens säkert att alla kan eller vill samvilja. För samvilja är svårt! Men enligt mina erfarenheter så är det värt besväret. Bara att sträva efter det gör de flesta (kanske alla) sexuella relationer och situationer bättre, i alla fall om jag utgår från mina upplevelser. Men framförallt: när man strävar efter samvilja, så blir samtycke plötsligt en självklarhet.

Varför skriver jag detta på årsdagen för samtyckeslagen? Jo, för att en norm och ett ideal inte kan vara samma sak. Målet måste alltid vara högre än det man vill uppnå. Annars blir ju alla som inte klarar av att uppnå idealet destruktiva normbrytare. För att upprätthålla en norm behöver vi ett ideal att sträva mot långt ovanför normen, och det är idealet vi bör tala om och värdesätta, inte själva normen. Jämför med idealet att vända andra kinden till, som Jesus vill att vi ska ha blicken fästad mot, för att kunna upprätthålla normen att inte döda.

Det gäller nästan all politisk kamp att den inte bara behöver föras runt lagstiftning utan kanske främst runt kultur. Därför var samtyckeslagen inte slutet på kampen, utan kanske bara slutet på början. Därför behöver vi börja tala om samvilja.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.