”Samhället klarar inte att skydda utsatta barn”

13-åriga Jasmine var placerad i samhällets vård när hon i höstas tog sitt liv. Det är ett smärtsamt bevis på att samhället brister i uppdraget att skydda och stötta de allra mest utsatta. Därför är det mycket angeläget att vården av de mest utsatta barnen snarast förbättras.

Det här är en opinionstext

Dela artikeln

min läsning

”Samhället behöver göra mycket mer för barn som är placerade än vad som görs i dag.” Foto: Jesse Sharber, Mostphotos

Under hösten har vi fått ta del av skrämmande vittnesmål om hur situationen för barn i samhällsvård ser ut. Unicef Sveriges rapport Barn och samhällsvård – Vad vet vi om institutions- och familjehemsvården? visar att det finns en stor kunskapsbrist om hur livssituationen för barn som är placerade ser ut. Det betyder med andra ord att barn i behov av samhällets skydd tvingas nyttja en välfärdstjänst som vi faktiskt inte vet hur den fungerar.

Placerade barn omfattar dels de barn som har blivit omhändertagna, antingen med tvång eller frivilligt och bor på Sis-hem (Statens institutionsstyrelse) eller HVB (Hem för vård eller boende). Ett annat alternativ är att placera barnet i familjehem. De fåtal studier som trots allt gjorts pekar på att placerade barn har sämre tillgång till hälso- och sjukvård, skolgång och välfärd. En studie har visat att nästan hälften av de HVB-placerade flickorna oroväckande nog uppgav att de inte hade det bra på sin institution.

Samhället har det yttersta ansvaret för att säkerställa att våra mest utsatta barn och unga får den vård de behöver och att vården håller en hög kvalitet. Samhället har också ansvar för att säkerställa att barns grundläggande rättigheter respekteras och efterlevs. Enligt barnkonventionens grundprincip om barnets bästa ska just barnets bästa beaktas i alla beslut som rör barn. Det ska även gälla för beslut enligt socialtjänstlagen (SoL) eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

För drygt två år sedan färdigställdes slutbetänkandet för förslaget till ny lag om vård av unga LVU (SOU 2015:71). Slutbetänkandet genomsyrades av ett starkt barnrättsperspektiv och betonade också vikten av att vården håller en god kvalitet. Som remissinstans för betänkandet var vi positiva till många av de förslag som lyftes fram. Vad som hänt med slutbetänkandet efter remissrundan är oklart men faktum kvarstår: Samhället behöver göra mycket mer för barn som är placerade än vad som görs i dag.

Unicef Sverige föreslår:

Ökat inflytande och delaktighet för de berörda barnen i vårdens utformning och deras livssituation i allmänhet.
Ökad samverkan mellan berörda myndigheter som socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och polis, med barnets behov och rättigheter i fokus.
Ökade resurser på forskning samt ökat krav på uppföljning och utvärdering inom socialtjänstens område för att förstärka kunskaperna om hur situationen för barn i samhällsvård ser ut.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.