Sätt stopp för centraliseringshysterin

Den 14 april klockan 13.07 står Civilminister Ardalan Shekarabi i riksdagens talarstol och hans budskap är tydlig, centraliseringen av statens myndigheter har gått för långt. Han säger att till skillnad mot den förra regeringen så kommer hans regering att agera för att sätta stopp för myndigheternas centraliseringshysteri.

Den 14 april klockan 13.07 skickar en mellanchef på Lantmäteriet ett mail till anställda i Storuman, Strömsund, Sollefteå, Bollnäs och Malung. Det är ett kortfattat mail och bifogat finns ett så kallat beslutsprotokoll. I det korta mailet får de anställda veta att mellanchefen beslutat att avveckla deras kontor och flytta verksamheten till större städer.

De anställda får också veta att de har en månad på sig att bestämma om de väljer att lämna sina hem på landsbygden och följa med till större städer eller sägas upp på grund av ”arbetsbrist”.

Men någon arbetsbrist är det inte tal om. Lantmäteriet erkänner att de kontor man nu avvecklar är välfungerande och håller hög kompetensnivå. Men att man centraliserar för personalens skull. Det hävdas att det är bättre om personalen jobbar i större städer och större enheter. Det är ett populärt argument som även Skatteverket använder för att avveckla kontoren i bland annat Lycksele och Hudiksvall.

Det märkliga är att det är just medarbetarna som är de största motståndarna till centraliseringshysterin. I Lantmäteriets fall har större delen av de anställda på kontoret i Sollefteå valt att bli uppsagda istället för att följa med myndigheten. Personal vars kompetens myndigheten hävdar att den har svårt att rekrytera. 

Faktum är att myndigheternas centraliseringsiver inte har något att göra med omtanke för personalen. Det är snarare budskap formulerat av PR-byråer och kommunikationsavdelningar för att dölja myndighetens oförmåga att klara av ledning, styrning och personalvård. 

Istället genomförs ständiga centraliseringar. Bara under 2014 avvecklade Lantmäteriet sex kontor på landsbygden och nu står fem kontor på tur. Skatteverket har precis återhämtat sig den senaste stora omorganisationen då 61 kontor försvann mellan 2008-2010. 

Hittills har mycket av debatten kring statens närvaro utanför Stockholm kommit att handla om antalet arbetstillfällen. Sollefteå kommun tillhör en av de kommuner som drabbats hårdast och närmare 200 arbetsplatser i statlig förvaltning har flyttats till större städer mellan 2006-2013. Men översatt till Stockholm storlek så handlar det om närmare 15 000 arbetsplatser som på kort tid har försvunnit. Det omöjligt för en liten kommun att klara av strukturomställningar i den storleken. Men det är bara en del av debatten. 

En annan del av debatten är hur slentrian centraliseringen av statens myndigheter har kommit att bli. Vi är i dag i ett läge där en mellanchef på en myndighet trots kraftig kritik från fackliga organisationer, medarbetare, kommuner, näringsliv och andra aktörer fattar beslut om att lägga ner fem kontor i runt om i landet. 

Så slentrian har centraliseringsivern blivit att en mellanchef per epost kan avveckla kontor i fem landsbygdskommuner exakt samtidigt som civilministern står i riksdagens talarstol och uppmanar myndighetssverige till annat. 

Det måste ha varit en surrealistisk känsla för de medarbetare hos Lantmäteriet som lyssnade på civilminister Ardalan Shekarabi prata om vikten att staten ska finnas representerat i hela landet samtidigt som de fick beskedet att deras arbetsplatser nu skulle flyttas.

Ardalan Shekarabis förslag att ge utredningsdirektiv till Statskontoret för att ta fram en helhetsbild är välmenat och jag betvivlar inte att regeringen har höga ambitioner. Men utredningsdirektiv i alla ära – nu är det dags att regeringen agerar. 

Ett första steg vore kanske att stoppa Skatteverket och Lantmäteriets centraliseringsplaner tills dess att Statskontoret är klar med sin utredning. Annars riskerar regeringens ambitioner att urholkas av fler e-postmeddelanden från myndigheter.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.