Hederskultur

”Så vad är en kvinna i bikini, Stadium?”

Att beställa in burkinin i sortimentet är inte en olyckshändelse, lika lite som det är en slump att den marknadsförs som en lämplighetsdräkt. Det är en aktiv handling — så visst har ni tagit ställning, Stadium, skriver Carolin Ekman, konsult inom sexuella rättigheter. 

Efter reaktionerna på Stadiums nyliga lansering av burkinin gjorde företaget en halv pudel och krånglade in sig i ett hörn, där de först menade att de “tar till sig av reaktionerna” och “tar starkt avstånd från religion, politik, kultur, tro (…) och annat som inte hör till sportens värld”, för att sedan förtydliga att man står fast vid sitt sortiment.

Jag tänker inte argumentera kring den mest uppenbara problematiken med att förenkla/reducera burkinin till ett plagg som vilket annat, och att förneka den underliggande politiska, religiösa och anti-feministiska betydelsen av plagget – det har många andra redan gjort alldeles förträffligt (till exempel Carolin Dahlman i en ledare i Kristianstadsbladet). Jag vill ifrågasatta en annan aspekt som fått mindre uppmärksamhet, men som likväl understryker Stadiums fullständiga omdömeslöshet i frågan, nämligen valet av produktnamn. För det facila priset av 1 249 kronor kan jag alltså välja mellan modellerna “Love Modesty Suit” och “Nature Modesty Suit”. Om man slår upp “modesty” i Cambridge samt Oxfords ordböcker och översätter till svenska får man följande förklaringar:

  • Beteenden, uppträdanden, eller utseenden som är avsedda att undvika olämplighet eller oanständighet.
  • Egenskapen, hos kvinnor, att klä sig eller bete sig på sätt som är avsedda att undvika att locka till sexuellt intresse.
  • Korrekt eller socialt accepterat beteende eller klädsel, som representerar traditionella kulturella värderingar.

Genom dessa produktnamn tar Stadium aktivt ställning och lägger en värdering i burkinin likväl som i andra typer av “alternativa” badplagg. Då bikinin väl får ses som burkinins motsats, drar jag slutsatsen att Stadium menar att bikinin per automatik lockar till sexuell frestelse, vilket i förlängningen i någon mån berövar män på ansvar för sina reaktioner och beteenden gentemot kvinnors val att visa bar hud. Det här ligger farligt nära idén om att kvinnor bär det yttersta ansvaret för mäns sexuella beteenden och att en kvinna som inte skyler sig kanske borde skylla sig själv om hon utsätts för närmanden som hon inte är bekväm med.

Stadium antyder alltså att burkinin skulle vara mer anständig och korrekt när man associerar den med måttlighet (är detta det nya “lagom” i Sverige menar ni?), kyskhet och lämplighet. I förlängningen innebär det att företaget översexualiserar bikinin och insinuerar att kvinnor och flickor som inte går täckta på badhus gör det med någon typ av sexuell intention eller indirekt invit.

Jag liksom många av Stadiums kunder (baserat på reaktioner på sociala medier) tycks ha gjort två saker som företaget inte har gjort. Dels har vi spenderat en rimlig mängd tankekraft på att faktiskt analysera och formulera ett tydligt ställningstagande kring värdet av ett sekulärt samhälle och en liberal och västerländsk syn på kvinnokroppen samt jämställdhet mellan könen.

Dels har vi förstått att formuleringar har betydelse. Jag har som regel att väga varje ord och att välja (eller välja bort) ord med omsorg. Anställda på Stadium har suttit i ett mötesrum och fastslagit att de anser det rimligt att marknadsföra burkinin som en anständighetsdräkt.

Jag har via Facebook bett Stadium om en förklaring och väntar fortfarande på svar, men har förstått av svar på andra inlägg i sociala medier att de frånsäger sig allt ansvar även för produktnamnet, med hänvisning till leverantören. Återigen backar Stadium från ansvar.

Det duger inte. Någonstans har Stadium gjort ett val. Att beställa in en burkini är inte en olyckshändelse, lika lite som det är en slump att man marknadsför den som en lämplighetsdräkt. Det är en aktiv handling. Så visst har ni tagit ställning, Stadium - kring ett ämne som man inte kan förneka har en religiös och politisk dimension. Tyvärr en ställning som knappast gynnar den jämställdhetskamp som vi fört i Sverige i århundranden och vars frukter är något som alla kvinnor i Sverige bör få ta del av, oavsett vad deras bröder, makar eller kvartersmoralpoliser anser.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.