Debatt
Hederskultur
14 april 2019 kl 21:03

Så trött på personangrepp från kulturrelativister

Hot, påhopp och ord som islamofob, rasist och husblatte regnar över oss kvinnor med rötter i Mellanöstern som debatterar hederskultur, normalisering av hijab och islamism, skriver Faw Azzat, som är trött på att tvingas in i en offerkofta. 

Det här är en opinionstext

Den senaste veckan har undertecknad tillsammans med Maria Hind Alias, socialdemokratisk politiker och grundare av S-föreningen mot hedersrelaterat våld och förtryck, Rebecca Amiri, tidigare M-politiker, och Sofie Löwenmark, journalist och grundare av Stiftelsen Doku som granskar våldsbejakande islamism, stått i skottlinjen för ett flerfrontskrig på sociala medier. Hot, påhopp och ord som islamofob, rasist och husblatte har oavbrutet regnat över oss.

Vi är alla kvinnor med rötter i Mellanöstern som under en lång tid debatterat hederskultur, normalisering av hijab och islamism. Vi är röster för de kvinnor, män och HBTQ-personer som av rädsla, ibland för sina liv, saknar möjligheten att stå upp för sig själva. Vi kämpar för frågor som helt och hållet är fokuserade på mänskliga rättigheter och grundläggande demokrati- och jämställdhetsfrågor som inte på något sätt ska vara kontroversiella ämnen att debattera – oavsett partitillhörighet.

Trots det har framförallt två grupper i samhället – kulturrelativister och personer med invandrarbakgrund – startat ett stridslystet och obefogat drev mot oss. De sprider osanningar, hotar kontakta våra arbetsgivare, nattringer från dolt nummer och uttrycker att de personligen tänker ställa undertecknad till svars för att vi sprider islamofobi och rasism på twitter. Förövarna är allt som oftast samma grupper som till varje pris intalar sig själva att de skyddar utsatta grupper i samhället, invandrare i synnerhet. 

Vi invandrarkvinnor som står upp för vårt egna individualistiska jag och därmed avviker från den kollektivistiska identitetsmallen, har kommit att bli ett stort hot. Den finns en samstämmighet, i synnerhet hos kulturrelativisterna, att vi som har utländsk bakgrund är en handlingsförlamad och förtryckt flock som saknar förmåga att stå upp för oss själva. De tonar ned och relativiserar hederskulturen till att handla om en liten del av en av många kulturer i Sverige.

Tillsammans med personer med invandrarbakgrund, som upprätthåller icke-demokratiska värden genom att förneka existensen av hederskultur, är dessa relativister Sveriges största hot mot demokrati och jämställdhet. Vi måste våga öppna ögonen och se att alla kulturer har såväl fördelar som nackdelar. Ett kritiskt förhållningssätt till vilken roll – om någon – islam och hederskultur ska ha i ett sekulärt samhälle är varken islamofobi eller rasism.

Kortslutningen i de här två gruppernas resonemang blir särskilt tydlig när bristen på sakliga argument mynnar ut i personangrepp för att tysta oss och i förhoppningen om att vinna lätta politiska poäng.

Den offerkofta som alltför ofta tillskrivs oss invandrare, passar inte mig. Jag motsätter mig att placeras och knådas till en förutbestämd identitet som ett verktyg för relativisterna att stödja teorin om att jag tillhör en kollektivistisk grupp snarare än att jag är min egen person. Jag är en stark, ambitiös och driven kvinna som syns, hörs och tar plats i debatten och jag vägrar klumpas ihop med en grupp.

I Sverige har alla medborgare lika många skyldigheter som rättigheter. Jag ser det som min yttersta skyldighet att synliggöra missförhållandena som delar av religion och kultur för med sig. Delar som upprätthålls och premieras öppet i både politiska sammanhang och i samhället, inte minst i våra skolor. Mänskliga rättigheter och demokrati ska gälla alla i Sverige, och hederskultur och förtryckande normer ska aldrig relativiseras.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.