Debatt
It
19 maj 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Så ökar vi takten i digitaliseringsarbetet

Välfärdens tjänster digitaliseras alltmer. Tiden är nu inne för det offentliga Sverige att sluta vänta, ta internet på allvar och själva börja göra saker. Den digitala förändringen sker inte i ett stort språng, utan när vi alla gör många små saker och lär av varandra.

Det här är en opinionstext

Jag ska bara ägna tre meningar, lånade av professor Lawrence Lessig, för att slå fast det självklara: Internet finns. Internet gör saker möjliga. Internet gör omöjliga saker möjliga. Så, nu behöver vi inte lägga mer tid på det. Nästan alla debattörer verkar överens om hur viktigt det är med digitaliseringen.

Men lika många tycker att det alltid är någon annan som ska göra något. Och visst är det bra med statliga stödpengar, nationell samordning och initiativ från regeringen. Det är nog till och med bra med en digital agenda. Men det viktigaste är att göra något. Att var och en gör något.

Men först behöver vi betrakta några grundläggande tankefel som är vanliga där digitaliseringen diskuteras. Som att man envisas med att göra det till en fråga om IT snarare än en fråga om internet. Där IT vanligtvis kommer att handla om sladdar, maskiner och programvaror så betyder internet något annat. Internet är människorna och kulturen. Internet, inte IT, är det som gjorde att uppslagsverket Wikipedia vann över Nationalencyklopedin.

Ett annat tankefel är att man ställer det goda mot det onda. Det är fascinerande hur snabbt man verkar glömma att all innovation har två sidor, och att det är vi människor som avgör åt vilket håll vågskålen ska tippa. I den mån digitaliseringen har en förstörande kraft är den bara ett problem om vi ställer oss på bromsen, slutar utvecklas och hoppas att det onda ska gå över av sig själv. Tänk till exempel på den svenska musikindustrin, som kände sig hotad av de negativa effekterna av internet och den svenska sajten och fenomenet The Pirate Bay. Men i stället för att bara vara olyckliga (och ta till lagboken för att försöka stoppa dem) utvecklades det tredje svenska fenomenet – musiktjänsten Spotify. Så blir internet en möjlighet istället för ett hot.

Ett tredje tankefel uppstår när man pratar om digitaliseringen som ett uppnåeligt och mätbart mål. När tidningen Dagens Industri gör en undersökning och slår fast att fyra av tio bolag saknar en digital strategi är det förenklande på gränsen till fördummande. Det säger ingenting. Den enda strategi som behövs ryms i en mening: ”Tänk alltid internet först”. Resten handlar om att förstå att digitalisering inte är något man gör ett tag, och sedan är man färdig. Det handlar inte om att gå från papper till pdf-filer, och sedan kunna kryssa av en punkt på agendan.

Vi behöver i stället betrakta digitaliseringen som en accelererande rörelse som griper in i alla delar av vår verksamhet, och i våra liv. Då inser vi också att det inte längre handlar om kunskap, utan om ett ständigt lärande. Och då blir det enda relevanta mätetalet effekten som uppstår när vi faktiskt gör något. Tiden är inne för det offentliga Sverige att sluta vänta, ta internet på allvar och börja göra.

Jag säger inte att vi ska sluta trycka uppåt, eller söka gemensam utveckling. Jag arbetar själv just nu med ett sådant program hos SKL. Leda för smartare välfärd handlar om att driva utveckling i en föränderlig värld. Syftet är att öka hastigheten, nyttan och kvaliteten i införandet av digitala lösningar. Tillsammans med ett antal kommuner som är bevisat duktiga på utvecklingsarbete ska vi identifiera, beskriva och sprida vad som möjliggör utveckling, och vad som kan stå i vägen. Genom ökad förståelse för vad som utmärker ett lyckat införande av ny teknik ska vi gynna vidare utveckling inom alla kommuner.

Men utan kommuner som går före, har vi inget att bygga vårt gemensamma utvecklingsarbete på. Vi behöver dem som aktivt letar efter möjligheter. Som lägger maximal kraft och energi på det som går att göra, snarare än att fokusera på att försöka ändra svårligen ändrade förutsättningar eller vänta på att någon annan ska göra något.

Västerås kommun utmanar Socialstyrelsen när man inför modern teknik på demensboendet Klockarkärleken. Helsingborgs stad utmanar Konkurrensverket när man anser att fri wifi är en självklar del av stadens service. Salems kommun utmanade om och om igen Datainspektionen när man införde den molntjänst som skolorna i kommunen så gärna ville ha. Det här är kommunala exempel där man har sett hur digitaliseringen kan ge högre kvalitet, bättre service, effektivare verksamhet – så man valde att inte vänta.

Om jag ändå ska önska en sak från centralt håll så är det att se över var någonstans det finns grus i maskineriet, och snabbare komma framåt. Till exempel är handläggningstiden hos tillsynsmyndigheterna katastrofalt lång. Konkurrensverket bromsade utvecklingen av wifi i kommunerna i 18 månader. Datainspektionen har fördröjt införandet av moderna molntjänster i skolorna i flera år genom en löjligt långsam handläggning av nya avtalsversioner.

Snabbare beslut och bättre och öppnare processer är ett krav om vi ska bryta Sveriges kräftgång i internationella jämförelser och driva på digitaliseringen ordentligt. Men mer än något annat handlar det om det egna ansvaret att sätta spaden i marken. Gör något. Förändring kommer inte av ännu en digital strategi, och ännu mindre av att vänta på den. Stor förändring sker när vi gör många små saker.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.