Debatt
EU
1 februari 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Så ökar medborgarnas delaktighet i EU-frågor

En del av det som kallas EU:s demokratiska underskott är i realiteten ett svenskt demokratiskt underskott, som bara kan minska genom förändringar i Sverige. Betänkandet ”EU på hemmaplan” med konkreta förslag lämnas i dag över till demokratiministern, skriver Maria Strömvik, regeringens utredare, m fl.

Det här är en opinionstext

När Sverige år 1995 gick med i EU förändrades det demokratiska landskapet. Både för statsmakterna och för medborgaren tillkom nya och annorlunda vägar till inflytande över politiken.

Sedan dess har riksdag, regering, myndigheter och kommuner utvecklat sina interna arbetssätt och samrådsformer med varandra. Medborgarens förutsättningar att delta i den EU-relaterade politiken har däremot inte förbättrats på samma sätt.

En del av det som ofta kallas EU:s demokratiska underskott är i realiteten ett svenskt demokratiskt underskott, som bara kan minska genom förändringar i Sverige.

I dag överlämnar vi betänkandet EU på hemmaplan till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Slutsatsen är att individers och organiserade intressens möjligheter till delaktighet i politiken idag är sämre när regeringen fattar beslut om till exempel migrationspolitik eller miljöpolitik på EU-nivån än inför beslut om kulturpolitik och skolpolitik som fattas i Sverige.

Att politiken på EU-nivån ofta betraktas som avlägsen och främmande är ingen nyhet, men vår genomgång visar hur kompakt och komplext problemet är. I skolans demokratiundervisning saknas EU-nivån ofta. I media framskymtar sällan politiska skiljelinjer mellan olika intressen, utan snarare mellan länder och mellan ”Sverige” och ”EU”.

De politiska partierna söker väljarnas mandat i riksdagsvalet utan att nämnvärt tala om vilka frågor de vill driva på EU-nivån om de bildar regering.

Resultatet har blivit att inte ens dagens unga, som växt upp som EU-medborgare, har en grundläggande förståelse för sina egna politiska institutioner och möjligheter att påverka politiken.

Att döma av mindre stickprovsundersökningar vi gjort kan ytterst få gymnasielever ens nämna EU-nivåns två lagstiftande institutioner. Inte ens bland statsvetarstudenter på universitetsnivå, som har ett stort intresse för politik, kan hälften svara på samma fråga.

För att åstadkomma förändring skulle ett mer kontinuerligt och levande offentligt samtal vara den bästa medicinen. Ett sådant samtal kan dock inte kommenderas fram och därför behöver de offentliga institutionerna ta ett större ansvar för att synliggöra och föra dialog med det omgivande samhället om de beslut de är med och fattar på EU-nivån.

Den som i dag vill föra en dialog med regeringen om frågor som beslutas på nationell nivå har möjlighet att göra det innan en proposition överlämnas till riksdagen. Den som vill föra en dialog med regeringen i frågor som beslutas på EU-nivå får däremot ofta vänta tills efter att beslutet är fattat.

För att uppmuntra till dialog och debatt på ett tidigare stadium föreslår vi att Regeringskansliet, parallellt med kommissionens förberedande arbete inför viktigare nya rättsakter, ska inrätta särskilda EU-beredningsgrupper med deltagare från bl a civilsamhällets organisationer.

Regeringen bör även använda öppna e-samråd för att få in synpunkter på viktiga EU-förslag. Dessutom behöver regeringens webbplats få en tydlig EU-portal där den intresserade kan följa ett EU-ärende från början till slut.

Vi påtalar också att kommuner och landsting/regioner behöver förbättra sin EU-relaterade dialog med individer och lokala intressenter. För att unga medborgare ska få en mer tidsenlig demokratiundervisning i skolan föreslår vi dessutom fortbildning för lärare och att skolans styrdokument förtydligas.

Den som vill försöka påverka politiken behöver förutsättningar att ifrågasätta, ställa följdfrågor, föreslå alternativa lösningar och utkräva ansvar.

Därför behövs bättre kunskap, bättre information och bättre möjligheter till delaktighet. För att den som är intresserad av energipolitik eller biståndspolitik ska få samma möjligheter till delaktighet som den som är intresserad av kultur- eller skattepolitik behöver de reformförslag vi föreslår tas på allvar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 1 februari 2016 kl 05:45

Skribenter

Maria Strömvik
regeringens särskilda utredare för Utredningen om delaktighet i EU, även universitetslektor i statsvetenskap
Helena Onn
utredningens sekreterare