”Så löser vi vattenbristen”

Globalt saknar fortfarande 700 miljoner människor rent vatten. Varje dag dör 800 barn under fem år på grund av vattenbrist. Nu drabbas också Sverige lite oväntat av regional brist på vatten.

Mängden tillgängligt vatten beror på nederbörd, avdunstning och flöden till och från sjöar. Det som nu händer är att klimatförändringar börjar påverka tillgången på vatten. Stora delar av Sverige kan nu förvänta sig rekordlåga vattennivåer i sommar och framöver, vilket påverkar inte bara dricksvattensituationen utan också förutsättningarna för växter och djur i sjöar och vattendrag och för skogs- och jordbruk.

De senaste två åren har det fallit ovanligt lite nederbörd, särskilt under vinterhalvåret. När växtsäsongen inletts och naturens egen vattenförbrukning börjat öka förväntas vattennivåerna sjunka ännu mer. Särskilt utsatta områden är östra Sverige från Blekinge till Västernorrland, samt de inre delarna av Götaland.

Särskilt hårt drabbas rinnande vatten som riskerar att helt enkelt torka ut när vattennivån i systemets sjöar blir så låg att avrinningen från sjöar helt upphör.

Vad gäller de stora sjöarna har Vänern ett relativt normalt vattenstånd, medan Mälaren och Hjälmaren ligger mycket nära nedre gränsen för tillåtet lågvatten. Vid en krissituation tillåts denna nivå underskridas med problem för bryggor och båtplatser i sjöarna som följd. Ett stort antal mellanstora sjöar i södra och mellersta Sverige kan också drabbas.

Detta innebär vad gäller dricksvatten att alla städer som tar råvatten direkt eller indirekt från stora sjöar – Stockholm och andra mälarstäder, Göteborg (Vänern), Malmö/Helsingborg/Lund (Bolmen), Jönköping, Linköping och Norrköping (Vättern) – inte drabbas, medan stora städer som Uppsala, Örebro, Eskilstuna och Halmstad kan få problem. Även vid låga nivåer i de stora sjöarna kommer dricksvattnet att prioriteras. Även andra kommuner med vatten från ytvatten är nog på den säkra sidan även om kostnaden för rening kan påverkas.

Örebro och Halmstad planerar nu ta vatten från Vättern respektive sjön Bolmen i Småland. Det är på tiden.

Kalmar och Öland övervägde redan på 1980-talet att ta vatten från Allgunnen, och det hade nog varit klokt. Kloka var de Skånekommuner som redan på 1960-talet började planera för vatten från Bolmen.

Drabbas gör också alla de som fortfarande är beroende av grävda brunnar med ytligt grundvatten, som nu har rekordlåga nivåer inom stora områden.

För vattentäkter gäller som princip att den egna förbrukningen har mindre betydelse, och att det är naturens egen förbrukning som är den huvudsakliga orsaken.

För grävda och borrade brunnar gäller tvärtom att det i slutändan är den omedelbara förbrukningen som är problemet. Kan man sprida förbrukningen över dygnet räcker vattnet mycket längre. Men spara ska man göra ändå.

På lite sikt kommer vi att drabbas av ett än större problem – nämligen det stigande havet. Räknar vi in smältvatten från Antarktis och Arktis blir den övre sannolika nivån år 2100 runt 2 meter. Det skulle innebära att sjöar som Mälaren långt före år 2100 blir de havsvikar med saltvatten de var runt vikingatiden. Och det innebär att gränsen längs ostkusten mellan sött och salt grundvatten skjuts allt längre inåt land.

Detta innebär inte bara att kustland blir havsbotten, utan också att sjöar som Mälaren, som 2 miljoner människor tar sitt dricksvatten från, liksom kustnära grundvatten blir salta och odrickbara. Detta problem har hittills helt negligerats.

I Norrköpingsområdet stiger havet reellt, och i Stockholmsområdet kan det komma att ske efter 2030. Och Nya Slussen kommer snart att börja byggas utan tillräcklig hänsyn till dessa förhållanden, och måste då byggas om ännu en gång inom överskådlig tid, vilket förefaller något onödigt. På sikt är dock Mälaren dömd. Nya vattentäkter behövs till alla Mälarregionens invånare. Den vattentäkten är med all säkerhet Vättern, vars vatten dessutom kan drickas nästan helt utan rening.

Så vad gör vi åt detta? Jo – det förutsätter en rad övergripande åtgärder, vilka jag bedömer dessutom krävs utifrån existerande lagstiftning, och därför ändå måste vidtas.

Först måste vi självfallet minska utsläppen av klimatgaser så snabbt det går. Ju mer vi minskar desto långsammare sjunker ytvattnet och stiger havsnivån. Här finns ett direkt och kraftfullt samband som inge kan ifrågasätta. Det förutsätter en påskyndad samhällsomställning genom åtgärder som klimatanpassad stadsplanering, utbyggnad av kollektivtrafiken, sänkta avgifter och minskad bilism, och där existerande grönområden och vattenytor behålls.

Men omedelbart måste regeringen tillsätta en klimatkommission ledd av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som utifrån en kvantitativ risk- och sårbarhetsanalys sammanfattar kunskapen om klimatutvecklingen både vad gäller land, grundvatten och ytvatten.

Vattenmyndigheterna måste upprätta vattenhushållsbestämmelser för varje enskilt vattensystem för att hantera den nya situationen. Detta förutsätter bland annat:

1. Miljöprövning av alla vattenkraftverk.
2. En nationell åtgärdsplan för restaurering av markens vattenhållande funktion.
3. Att alla ytvatten lämpliga som råvattentäkter avlastas allt extra tillskott av närsalter och alla former av påverkan av giftiga ämnen.
    

Det förutsätter också att MSB i samarbete med SMHI upprättar en konkret åtgärdsplan för kustområden och berörda vattensystem för att motverka effekterna av det stigande havet. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) ska utföra en liknande analys vad gäller allt grundvatten i utsatta områden både vad gäller minskande nederbörd och stigande havsnivåer.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.